Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några drag ur forntida djurkult. Av Alarik Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alarik Bek m
ända till ioo talenter, d. v. s. framåt
500,000 riksdaler. Som man ser hade
det även på den tiden sina sidor att
vara en s. k. pamp. Som ett
exempel på hur innehållsrika dessa
underjordiska gravar kunna vara kan nämnas,
att i en sådan grav vid Maabdeh ligga
krokodilmumier till ett antal av flera
millioner.
Under århundradenas lopp — vi få
ej glömma att vi nu röra oss 5- à 6,000
år tillbaka i tiden — började även
enskilda personer, rika och mäktiga
egyptier, att ha dylika levande djurgudar i
och invid sina palats. Detta mod blev
mycket allmänt och utsträckte sig med
tiden att omfatta även allehanda andra
vilda djur. På en för några år sedan
upptäckt grav uppräknas följande djur
som den dödes tillhörighet: 405
nötkreatur av en sällsynt förekommande
art, 1,235 tjurar och 1,220 kor av
lång-hornad ras, 1,360 tjurar och 1,138 kor
av korthornad ras samt 3,687 gaseller
av olika arter. Tama lejon voro mycket
moderna. Faraonerna höllo sådana i
mängd. De sutto vid deras sida vid
tronen, i bärstolen och på stridsvagnen.
Vi känna t. o. m. namnet på det lejon
som Ramses II, grekernas Sesostris,
förde med sig ut i krig. Det kallades
Antam-nekht. Vanligen stod det
bundet utanför konungens tält, men när
Ramses besteg sin stridsvagn för att
deltaga i drabbningen, gick lejonet några
steg förut, vid sidan av hästarna,
stridande tillsammans med sin herre,
slående till döds med sina väldiga tassar
var och en av fienden, som närmade
sig. Liksom i våra dagar efterapade
man även då konungars och andra
högtuppsattes vanor. Snart kunde
ingen om sitt anseende mån egyptisk
gentleman gå ut på gatan utan att ha
sitt lejon med sig. Detta mod fortfor
ännu under romerska herraväldet. Appo-
lonius av Tyana berättar, hur han mötte
sådana. Herrarna förde dem med sig
in i templen eller till sina bekanta, då
de skulle göra visit. De ledde dem i
fina kedjor, och djuren voro så fogliga
och tama, att de läto smeka sig av
vem som helst.
Hittills hade man hållit sig till de
djurarter som voro inhemska i Egypten.
Men nu, under 3:dje perioden, således
från år 2,500—1,700 före Kr., började
man anskaffa djur från avlägsna länder.
Idén härtill hade man troligen fått av
hyksos, vilka infört till Egypten den där
förut okända hästen. Sedan hyksos
blivit definitivt fördrivna, utrustar drottning
Hatasou, dotter till Totmes II och
systergemål till Totmes III, en expedition
och avsänder den på 5 skepp till
Somaliland för att hämta myrrha, rökelse,
elfenben, koppar och guld till en av
henne påbörjad tempelbyggnad, helgad
åt guden Ammon. Expeditionen har
stor framgång. Den återkommer,
medförande icke blott mängder av nyss
nämnda dyrbarheter utan även en
mängd vilda djur, förut aldrig skådade
i Egypti land: apor, vinthundar,
leoparder, en giraff, hundratals bufflar av
ovanlig storlek samt en mängd fåglar av
olika slag. Dessutom växter och sköna
frukter samt 31 rökelseträd, vilka blivit
upptagna och transporterade med
omgivande jordklumpar. Expeditionen med
allt sitt byte tågar med pomp och ståt
genom Tebes gator. Därefter gav
drottning Hatasou befallning att låta
plantera träden på de breda
tempelterrasserna och utefter det praktfulla templets
långa fasader. Djuren och fåglarna
placerades i hagar, burar och dammar i
dessa anlagda tempellundar, såsom man
kan se å den bas-relief, som drottningen
lät framställa på templets murar för att
hugfästa minnet av denna ryktbara
expedition. Där ser man en liten hjord av
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
