Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några drag ur forntida djurkult. Av Alarik Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alarik Bek m
V’OI.JKKK DI’ VARR(VN.’ ’
tfa ’i~w.il
Rekonstruktion av en romersk
volière enligt Varro.
geln, uppfödde den och lärde den tala.
Så småningom vande han fågeln att
varje morgon flyga och sätta sig på
talaretribunen på Forum, som låg strax
i närheten. Så snart en talare nämnde
något av namnen Tiberius, Germanicus,
Drusus eller bara »Romerska folket»,
så gav korpen till ett högt
hälsningsrop. Fågeln skötte sin självtagna
befattning som folkets röst alldeles utmärkt
i flera år; hela Rom kände till honom,
och han hölls i vördnad såsom Apollos
fågel. Ett stänk av denna vördnad föll
även på skomakaren som till följd därav
gjorde glänsande affärer. En annan
skomakare i närheten såg med stigande
förbittring sin kollegas ökade kommers, och
en vacker dag ilsknade han till så, att
han vred nacken av korpen. Hela Rom
räkade i vrede. Sedan man slitit
skomakaren i stycken, begravdes korpliket
under de mest storartade högtidligheter.
Liksom några tusen år tidigare hos
egypterna blev det snart hos de rika
romarna mycket modernt att anlägga
parker med stora byggnader och
hägna-der till förvaring av vilda djur och
fåglar. Varro beskriver flera dylika.
Ar 273 f. Kr. fingo romarna skåda
den första samling exotiska djur av
större betydenhet. Den utgjorde ett
krigsbyte, som konsuln Curius Dentatus
tagit från konung Pyrrhus i slaget vid
Tarent. De segerrika romarna läto
hädanefter ofta de underkuvade folken i
krigstribut eller årliga skatter aflämna vilda
djur i större eller mindre antal.
Guvernörerna i de erövrade provinserna fingo
ofta order att anordna stora
expeditioner för att fånga och till Rom insända
levande vilda djur. Man fångade
flodhästar på Nilens stränder, där dessa
kolosser ännu på Plinius tid brukade
ödelägga de odlade fälten ända in på
stadsmurarna. Otaliga lejon funnos ännu
i Mesopotamiens och Hyrcaniens
djungler. I Persien överflödade det av tigrar
och andra vilda djur. Från Numidien
kommo alla björnarna, där fångade man
även onagern eller vildåsnan med lasso.
Även uppåt Mellan- och Nordeuropa
skickades sådana fångstexpeditioner. I
Germaniens vidsträckta skogar fångades
visenter, uroxar, björnar, vargar och
jär-var, trakterna utefter Rhen fingo lämna
väldiga vildgaltar, i Skottland erhöllos
uroxar och vilda hundar, som kunde
hälla både lejon och tigrar stången.
Dessa stora fångster av vilda djur finnas
skildrade såväl av samtida författare som
av konstnärer. Det är i synnerhet
genom två mosaiker från antikens Afrika
som vi kunna få en ganska levande bild
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
