Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Skönhetens gudinna. Av Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönhetens g ti din n a
A v Ma r t i n Ko c h
NOER skrik och
vapenslammer strömmade
germanerna in genom
palatsets portar och uppfyllde
gårdar, trappor, salar och gallerier. Deras
hövding, långhårig, klädd i djurhudar och
prydd med stora, skramlande smycken av
silver och guld, gick skrattande med
svärdet bart i handen inåt de innersta
rummen. Där mötte honom den
romerske ståthållaren.
— Du är besegrad! ropade
germanernas hövding emot honom. Du måste
dö!
Romaren såg på honom lugnt med
orörligt ansikte och sade:
— Mitt liv tillhör endast mig. I dag
ha ni besegrat oss. I morgon skola vi
besegra eder. Och de besegrade skola
dö. "
Germanerna sorlade kring sin
hövding och ropade:
— Döda honom! Han hånar dig!
Men romaren lyfte sin hand till
tystnad:
Ingen kan hindra er att göra allt
vad edra dåraktiga lustar begära. Men
innan ni börja det förstörelsens verk,
ni längta efter som om ni vore barn,
måste jag säga dig, barbarernas konung,
en hemlighet.
— Den hemlighet, min fiende lär
mig, kan aldrig gagna mig, svarade
germanen.
— Den hemlighet, jag nu vill lära
dig, den går från folk till folk och ger
åt ingen någon fördel emot andra. Men
om du inte känner den, då vet du om
livet, om dess allvar och höghet, inte
mer än djuren veta, som irra vilda
omkring i ditt hemlands stora skogar.
Kom!
Han förde dem in i en liten
halvrund sal med välvt tak. I en djup nisch
i väggen stod en vit marmorbild av en
kvinna, ung, skön och ädel. Som en
ljusning genom skuggor strålade ett
sorgset småleende fram genom hennes
anlete.
Germanernas hövding stannade
undrande framför bilden och sade:
— Vem är denna kvinna?
— Hon är Skönhetens gudinna,
svarade romaren.
Överallt omkring hövdingen ropade
germanerna gäckande:
— Ar den kvinnan skön? Så vekliga
lemmar, så bräcklig kropp har ingen av
våra egna starka, sköna kvinnor.
Och hövdingen skakade leende sitt
huvud:
— Skön är hon inte, din vita
gudinna, men kanske är hon mäktig?
Romaren smålog:
— Hon ger inte vapenlycka.
— Dig har hon inte skyddat!
svarade germanen. Men kanske ger hon
rikedom ?
— Nej. Guld och silver betyda för
henne intet.
Germanens ögon mörknade, och han
vinkade avvärjande med handen:
— Då vet ja g. Ni romare begära
alltför litet av edra gudar och gudinnor.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
