Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tre dikter. Av Arvid Mörne - Eken - Vinterdjupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Möme
II
Ängslyckan lyste
ljust, ljust grön under morgondagg.
Mörka eken stod med molnlik krona,
sträng och dyster
midt på glada, blommande lyckan.
I den klara rymden glänste solen.
Fågelröster
sjöngo dagen in.
Humlor surrade,
syrsor spelade,
purpursländan
lyfte ur sin våta skog
av ängsviol och ärenpris.
Under eken drö de skuggan kvar
på drivorna av döda löv.
Vinterdjupet
Spillkråkan skriker i vinterskog.
Vad än ej dog
skall dö!
Spillkråkan skriker i tidig kväll.
Nordåt på vidderna göms mitt tjäll
i snö.
Allt levande darrar för köldens fjät.
Var röst, som grät,
blir stum.
Frysande forsen på stenig bädd
slungar i ångest från brädd till brädd
sitt skum.
Länge jag vandrar — länge än!
Ingen vän
att tro!
Jag bävar för skuggan av bergets stup,
söker som fågeln i vinterdjup
ett bo.
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
