Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Till den moderna kulturens karakteristik. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John G ti s tav s on
betvivlas huruvida det i fråga om den
senantika kulturen ens är faktiskt, åtminstone i
den omfattning som Ferrero antar, att
förhållandet mellan generationerna hade den
karaktär, som förut nämnda s. k. lag
postulerar. Ferrero kan nog ej helt frikännas
från att här ha missbrukat analogier,
hämtade från den moderna kulturen.
Ferrero ser ock ut att till en viss
grad ha ändrat ståndpunkt. Efter att i
förstone ha varit en varm anhängare och
försvarare av den moderna kulturen och
en sann framstegstroende har han gripits
av betänksamhet. Denna betänksamhet
har nog ej kunnat undgå att färga även
hans uppfattning av det antika
sedefördärvet. Han är av allt att döma ej längre
helt säker på att detta s. k. sedefördärv
var något positivt godt, ja, den egentliga
utvecklingsdrivande faktorn.
Vi ha här ett synnerligen godt exempel
på hur många s. k. sociologiska lagar
komma till. Utvecklingstendenser inom
den moderna kulturen, som sociologen
skattar högt, upphöjas under intryck av det
lagvetenskapliga betraktelsesättets
dominerande ställning till lagar för ali samhällelig
och historisk utveckling.
Ändras så sociologens uppskattning av
nämnda utvecklingstendenser, blir han rätt
misstrogen mot deras lagkaraktär.
Skälen till Ferreros
ståndpunktsförändring få nog sökas i dels en genom
fortsatta studier och inlevelse fördjupad insikt
i den antika kulturens väsen och struktur,
dels den icke minst genom hans
amerikanska resor framkallade upptäckten av
inkongruensen mellan hans folks eller ras’
innersta intentioner och det moderna
kulturidealet.
Låt oss nu se, hur Ferrero söker
bestämma den moderna kulturens väsen, och
lyssna till hans anklagelser mot densamma.
Den moderna kulturen är, framhåller
han, i motsats till t. ex. den antika en
utpräglad kvantitetskultur, som lägger
tonvikten på mängd, massa, storlek, hastighet
o. s. v. Hela dess betraktelse- och
värde-ringssätt står under kvantitetens kategori.
Härom vittnar först och främst den
moderna naturuppfattningen, sådan denna
möter oss i den moderna naturvetenskapen.
Utmärkande för denna är, att den har sin
riktpunkt i en natursyn, där alla kvaliteter
reducerats till olika kvantiteter av olika
hastiga rörelser hos en trög, likformig,
absolut kvalitetslös massa.
Kvantitativ är ock den
naturvetenskapliga eller empiristiska forskningsmetoden,
som når sina resultat genom en blott
hop-ning av iakttagelser, vilka alla betraktas
såsom principiellt likvärdiga. Denna
forskningsmetod skiljer sig således principiellt
från den antika vetenskapen, som syftade
till en iakttagelsernas kvalificering.
Iakttagelser, gjorda i det s. k. gynnade
momentet, då tingets idé liksom sken igenom
förändringarnas slöja, hade nämligen för
den antika vetenskapen principiellt ett
helt annat värde än alla övriga iakttagelser.
Eller låt oss ett ögonblick lyssna till
den moderna geologin eller den moderna
evolutionismen, darvinismen t. ex. Vi få
då höra, att vår nuvarande värld är
resultatet av en rent kvantitativ anhopning
av kvalitetslösa element. Även inom de
historiska vetenskaperna spåra vi samma
tendens. Även där gör sig den
kvantitativa synpunkten bred. Språk, rätt,
samhälle o. s. v. uppfattas såsom resultatet av
en tallös mängd minimala anonyma bidrag.
De stora männen framställas såsom
uppsamlingsplatser och anhopningspunkter för
en mängd anonyma energier, som härleda
sig från tallösa generationer.
På samma linje står den moderna
sensualismen, som söker förklara andens högsta
skapelser som en blott anhopning och
stegring av våra vanligaste sinnliga sensationer.
Om den moderna kulturens starka
beroende av kvantitetssynpunkten vittnar ock
den moderna demokratismen och det värde
och den förbindande makt den tillerkänner
majoriteten.
Liksom den moderna kulturen på det.
teoretiska området söker att reducera ali
kvalitet till kvantitet eller rättare att med
bortseende från allt specifikt, kvalitativt
och individuellt, betrakta alla företeelser
som ett mer eller mindre, ett vidare eller
trängre av samma obestämda okvalificerade
massa, så söker den ock på det praktiska
området att reducera alla kvalitativa
värden till kvantitativa och i de förra se blott
ett mer eller mindre av samma formlösa
abstrakta grundkvantitet, nämligen
penningen. Just penningen, som saknar allt
i sig, ali individualitet och kvalitet och är
ett direkt uttryck för den rena abstrakta
kvantiteten, vilken i den fått gestalt, måste
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
