Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr an Stockholms teatrar
nu heter. Baronen anhåller då hos
hennes beskyddare om hennes »hjärta»,
alldeles som man hos familjefäderna anhåller
om dotterns »hand». Med hänsyn till
baronens chevalereska löfte om egen bil och
ett halsband med »stora» äkta pärlor, ger
Kiki, om ock utan entusiasm, med sig.
Försoning följer sedan mellan direktören
och den ordinarie älskarinnan. Kiki får
låna en kappsäck för att däri inpacka sin
tämligen lätta garderob, och då
teatervaktmästaren hjälper till för att bära bort den
slipper hennes hemlighet ur henne åt denna
på livet nyktert blickande vaktmästare.
»Jag vill icke gå, för att jag älskar» —
kom det med en liten gråthick —
»direktören». Kiki svimmar och förblir i —
heter det icke kataleptiskt tillstånd, stel
som en pinne. Direktören överlämnar
detta långsträckta och näpna paket åt
baronen och går med sin primadonna till
teatern.
Tredje akten spelas i direktörens
sängkammare. Paret har just kommit hem från
teatern. Då de skola gå och lägga sig
höres gny och oro i rummet utanför. Man
har icke fått iväg Kiki än, och då
direktören lyfter upp den förstelnade unga
flickan och ett ögonblick blir ensam med
henne, slår hon armarna om hans hals och
ger honom en kyss, som borde ha
övertygat litet var om ställningen. Han
mottog också med tacksamhet den uppretade
primadonnans, som onaturligt nog ej
misstänker något, förslag om att hon för sin
del, trött på det kataleptiska fallet Kiki,
ville gå och lägga sig på Rietz’ hotel,
Place Vendöme 15. Nu ansåg Kiki tiden
vara inne att meddela sina verkliga känslor,
och med repliken »det är en oskyldig
flicka som du fått» anser författaren att de
unga tu böra få skydd av privatlivets helgd,
och ridån går ned.
Stycket, den största teatersucces
Stockholm haft på flera år — det gick omkring
150 gånger—-var i hög grad roande och
verkade märkvärdigt nog trots det
synnerligen vågade ämnet ej kvalmigt utan
snarare friskt.
Spelet gav nog rum för anmärkningar.
Primadonnan, mademoiselle Germaine,
fröken Olga Andersson, var visserligen både
vacker och teatralisk, men baron Péron
spelade alltför »gaga» som det heter på
franskt slangspråk. Man kan väl vara ko-
Alice Eklund som Kiki.
lossalt pigg fast man är baron med en
liten flintskalle. Det är ett vanligt
fars-skådespelarfel i hela världen att överdriva
åldern. Teaterdirektören spelas av herr
Ernst Eklund. Han var för torr och borde
ha låtit oss ana, att han mot slutet trodde
att Kikis trotsighet endast var spelad.
Kiki, fru Alice Eklund, hade emellertid en
omedelbarhet, ett godt humör, en naturlig
charm, som gjorde godt att se. Hon
skapade här en typ av ung flicka, som
visserligen ljög som en häst galopperar och
icke hade en aning om rätt eller orätt på
det område där hon kanske bäst behövde
det men som i alla fall var förtjusande.
Och hon återgav på ett nästan rörande
sätt hur kärleken verkade i hennes hjärta
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
