Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sfärernas harmoni. Av Carl-August Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sfär er nas harmoni
Av Carl-A ti gzist Bolander
f HÖRNET av Kungsgatan
/ och Drottninggatan i
Grå-J köping ligger en liten
sybe-V—</ hörsafifär, ägarinnan är en
gammal fröken, mager som den förnäma
fattigdomen och gul som
familjeporträtten i albumet. Man ser henne ute bara
om söndagarna, då går hon till kyrkan
i sin slitna plyschkappa, sitter rak som
en drottning i bänken bakom biskopens.
Det enda sällskap hon har är taxen
Pauline, som hon brukar ha i ett band
i butiksdörren, hon har ett sådant
arbete att skydda henne för kvarterets
alla hundrackor, särskilt för
bondhun-den, som madam Karlsson i magasinet
bredvid har.
Någon gång hittar en kund in och
köper ett sidenband, det räcker till téet
och wienerbröden, som hon lever av.
Hyran tar hon in på rummen hon hyr
ut, inåt gården bor en f. d. styrman
Andersson-Orkan, en liten bröstsjuk man,
som ser ut att blåsa bort vid första
vindfläkt. I dubletten åt gatan bor lektor
Boström, rummen äro fulla med
bokhyllor från golv till tak. Första året
han bodde där — det är snart 30 år
sedan — satte hon in friska blommor
i hans rum varje dag, det var ju en
skald som bodde hos henne. Men nu
ligger det bara damm över luntor och
skrivböcker, i alla hörn står det
tombuteljer.
Framför en bokhylla står en byst av
Cæsar med en lagerkrans på sned över
hjässan, det är Boströms doktorslager,
en gång var han en ung primus, ett pro-
fessorsämne. Det är Petrarcas lager, en
gäng var han en ung poet, en gång
skulle han bli Homeros. Han har hela
världslitteraturen på sina hyllor, någon
gång stänger han sig inne, läser en hel
natt i sträck högt för sig själv, gråter
över Odysséen och Hamlet. Annars
håller han till på Klippan hela dagarna,
Svarta Müller skryter om sina
fruntimmerserövringar, klockar Dunderberg
skålar för djävulen, världen och vårt eget
fläsk, lektor Boström berättar om sin
Italiaresa. En april på Capri, en maj i
Sorrent — ibland börjar han berätta en
historia, det är någon slags
kärlekshistoria, men han fortsätter den aldrig till
slut, vaknar plötsligt upp och stirrar vildt
omkring sig, stryker glasen från bordet.
Oktober, tidlösans månad, det är
aldrig någon annan månad i Gråköping.
Uppe i kollegierummet står Tranæus och
berättar evigt samma anekdoter om si«
store lärare Wennerberg, engelska
lektorn hoppar omkring och gnolar sina
operamelodier, Boström börjar kunna det
där. Det är intet nöje längre att skämta
med kollegan Ljung, som har en mani
att säga upp brorskapet med alla
kamraterna — oktober, tidlösans månad, det
eviga gråvädret. Nu står han full i ett
gathörn och deklamerar, det är geniet
Boström, landshövdingskan har för länge
sedan slutat med sina omvändelseförsök,
rektorn törs inte på honom. Lektor
Bred-berg gjorde ett försök en gång,
Boström lyfte honom på sina
Herkules-armar i luften, Bredberg har aldrig
upprepat försöket.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
