Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Wiener-gobelinerna. Av Max Eisler. Översättning från förf:s manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Max Ei s I er
Dryckenskapen. Efter Pieter Coeke van Aelst.
Brüssel, 1300-talet.
Gobelinen är konsthandtverk i ordets
ädlaste och största mening, Den
tecknande konstnären och den utövande
handtverkaren förena sig här i
gemensamt arbete. Men avgörandet ligger hos
handtverkaren. För att förstå det måste
man i någon mån belysa sakens
tekniska förlopp.
Målaren lämnar skisserna. Efter dessa
tecknas kartongerna i vävnadens
originalstorlek på papperslängder, vilka på
förhand anpassats för gobelinarbetet i
tekniskt och stilistiskt hänseende. Sedan
tar handtverkaren, vävaren, saken i sin
hand. Bildväveriet står flätningsarbetet
nära. Det består av ett korsande av
två slags trådar: de lodrätt — haute
lisse — eller vågrätt — basse lisse —
bredvid varandra spända »varptrådarna»
i vävstolen och så de diagonalt löpande
»inslagstrådarna» av brokigt ylle eller
silke, silver eller guld. Dessa
inslagstrådar flätas med tillhjälp av spolar in
i varptrådarna, dock — i motsats till
väveriet — var gång blott så långt som
färgytan fordrar.
Så sällar sig färg till färg, och bilden
uppstår. Redan det tekniska
tillvägagångssättet förklarar att arbetet
följdriktigt måste bevara en ytmässig, icke
en plastisk hållning. Den gobelinen egna
stilen är ytmässigt dekorativ. De båda
tidsperioder som omfatta gobelinstilens
utveckling och höjdpunkt, det primitiva
femtonde och det uppblomstrande
sextonde århundradet, äro rent dekorativa.
Sjuttonde århundradet medför rummets
kamp mot ytan, måleriets mot den
dittills förhärskande teckningen, adertonde
seklet måleriets seger och därmed
gobelinens nederlag.
Under blomstringstiderna hade
handt-verket och handtverkaren haft det
avgörande ordet. Visserligen hade redan
då framstående konstnärer såsom Rogier
van der Weyden, Mantegna och Rafael
lämnat skisserna. I anslutning till dem
uppträdde nu de nederländska
romanisterna, i främsta rummet Barend van
Oerley och Pieter Coeke van Aelst,
vilkas atelierer särskilt klart visade
gobe-linarbetets omdanande kraft: ty samma
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
