Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Två dikter. Av Karin Ek - Stjärnnatten - Bränningarnas sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin Ek
Strandvågen brusade
tungt som ett hav i dröm,
tuvorna darrade
sköljda av stormens ström.
Dyningens kalla skum
yrde kring öde skär,
höljde likt flingors snö
strandbräddens frusna bär.
Polstjärnan strålade,
stilla och klar hon stod,
månskärans silverhorn
flöt över mörkrets flod.
Höststjärnors rosenkrans
spände kring oss sitt ljus
genom en natt i storm,
genom en rymd av brus.
Bränningarnas sång
Vi äro bränningar vi, hör!
fjärran, fjärran från.
Vi äro komna i natt, hör!
att dig väcka med vattnens dån.
Däruppe molnens bränningar slå
kring månens klot i det svarta blå,
men vi rulla fram över sanden
mot din fot mellan strandens strå.
Du skall icke sova i natt — kom !
Högt som havets röst
ditt hjärta skall ropa snart — kom!
och klaga i drömtyngt bröst
Stå upp ur din vita jungfrubädd,
spring ner till havets skummande brädd,
som ler under nattens måne
lika vit, lika vit som din bädd!
Vi sågo din älskade vän, o!
väster, väster ut —
och han var blek om sin kind, o,
som ett bloss, som blåses ut
i dagningens vita och vinande stund;
hans öga var lyckt i drömmande blund,
vi lyfte honom i famnen,
där han låg på ett sjudande grund.
Det sjuder vitt kring din fot, se —
skummet, skummet yr!
Det strida svallet, hur högt, se,
hur härligt med vinden det flyr!
Långt högre vi buro din älskade vän,
mot himlens stjärnor och ner igen,
där brott och bränningar tiga
i djupen — och djupare än.
Du blev så blek om din kind — o!
Svalla, svalla, tår,
och skölj, som vi sköljde hans kind, o —
och smek, som vi smekte hans hår,
när vi gungade honom mot månens rund.
O, hjärta, ropa mot havets grund
och mot midnattsskyarnas fäste
i din rasande smärtas stund!
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
