Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustaf Rydberg. Av Helge Kjellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Ry db e r g
Landskap från Västmanland. 1882.
Tillhör direktören Thorsten Laurin, Stockholm.
pennteckningar. Av inga lär man sig
väl dock så som av kamrater. Alfred
Wahlberg var samtidig med Rydberg
i Düsseldorf, blev det sedermera även
i Stockholm och kom framdeles att
måla tillsamman med honom några
somrar i Skåne. Det är ju givet, att
en sådan vänskap ett par konstnärer
emellan måste vara av betydelse för
dem båda och medföra, att de kanske
omedvetet upptaga något i sig av den
andres sätt att se. För Rydberg bör
det säkerligen ha varit uppfriskande och
stimulerande att då och då träffa
samman med sin mer kosmopolitiskt lagde
vän, och jag vill tro, att det till stor
del är tack vare Wahlberg som den
»franska tonen» i flere av Rydbergs
bilder från en senare tid kommit till, eller
i varje fall att vännen intresserat honom
för det franska måleriet. Denna s. k.
franska ton behöver dock icke nödvän-
digtvis vara beroende av Frankrike, den
finns redan över det skånska
slättlandskapet i vissa belysningar, särskilt i
vårens lövsprickningstid.
Jag har förut sagt, att romantiken
ingalunda var utrensad från
Düsseldorf-skolan på Rydbergs tid. Vi kunna se
den gå igen i ett större
rydbergslandskap från 1865, d. v. s. året efter hans
återkomst till Stockholm. Där är det
framförallt det »karga» och »vilda» som
visar skoltraditionen. Bilden föreställer
f. ö. ett småländskt bergs- och
skogslandskap med skummande fors, allt under
en hotande åskhimmel. Man kommer
kanske i främsta rummet att tänka på
Marcus Larsson, men det omsorgsfulla
utförandet leder snarare direkt till
Düsseldorf, där Rydberg naturligtvis icke
kunnat undgå att taga intryck av tidens
konstpatos, som både hos Andreas
Achenbach, Gude och andra samtida
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
