Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustaf Rydberg. Av Helge Kjellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Rydberg
S t r an dp a r t i f r ån Skotterup, söder om Helsingör. 1895.
Tillhör konsul C. J. F. Ljunggren, Djursholm.
skisser samt utförde några fjord- och
fjällmålningar, men naturen synes dock
ha varit honom främmande, och han
använde sig aldrig sedermera av sina
norska motiv. Norgeresorna stå därför
bara som en episod i hans liv.
Det är egendomligt med Rydbergs
måleri under 1860-talet, huru han redan
så tidigt som 1860 kan måla så
färg-friska och sunda bilder som »skiss från
Krontorps gård» — en skånsk
bakgårdsbild med dyngstad, pilträd och
halmstackar — och »Helenelund» -— en
högsommarbild med stackande av hölass
vid en gård och med starkt måleriska
anslag — samt 1862 den bredt anlagda
miniatyrskissen »Från småländska
höglandet», men några år därefter (1865)
gör så ofria och Düsseldorfskolmässiga
ting som den förutnämnda stora
målningen »Vattenfall» och ett
»Vinterlandskap» av det redan skildrade slaget.
Man märker också, hur svårt han har
under 1860- och 1870-talen att
frigöra sig från den nya schablon, han
förvärvade i Dusseldorf, när han trodde
sig avlägga sin gamla. Det kan
uppvisas flere exempel på detta nya
skoltvång, men utrymmet tillåter knappast
här ett dylikt detaljerande1. Samtidigt
med denna påvisbara skolbundenhet söker
sig dock Rydbergs egen inneboende
natursyn fram för att slutligen under
1890-talet verka helt frigjord.
Det har ett ganska stort intresse att
vid studiet av Rydbergs arbeten jämföra
de landskap, som hava samma motiv.
De äro trots motivens likhet dock aldrig
fullt överensstämmande, och icke heller
äro de alltid etnografiskt eller
landskapligt fullt exakta. Konstnären tillåter sig
nämligen ofta omdiktningar av
landskapet, om det behövs för kompositio-
1 I den större monografi, som förberedes
av mig till Sveriges allmänna konstförening,
torde jag få mera tillfälle ingå på detta.
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
