Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Olof Högberg. Av Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timme på dygnet, vinterdagen, då solen
ej går över horisonten, snödrivorna till
fem och åtta alnars höjd, så att skidor
måste begagnas mellan grannarna, de
långa vinterkvällarna, stormens tjut och
mångfaldiga läten i fönsterspringorna och
i den av otuktad gråsten murade
skorstenspipan, ackompagnerade av
berguvens hemska läte och fjällripans
hånande skratt.»
Detta var mycket av ångermanländskt
allmogeliv vid den tid Olof Högberg
såg dagens ljus, och att hela hans
ungdom var fylld av detta liv och dessa
urgamla sägner och historier meddelar
han själv i förordet till »Den stora
vreden», där han säger, att dessa
folkminnen levde friskt till omkring 1850 och
ända intill sekelskiftet hos folk, som kände
dem närmare förknippade med sig i
egenskap av släktminnen. »Detta», säger
han, »var i synnerhet fallet med
författarens fader och blev det även med
författaren, vilken särskilt känt sig invuxen
i dessa anor, åt vilka han också givit
en sorgfällig vård efter förmåga.»
Därmed har man en aning åtminstone
om det samband, som förefinnes mellan
»Den stora vreden» och den
ångermanländska folkhistorien.
Detta är den ena av de tre
källådrorna till Olof Högbergs livsverk:
bygde-traditionerna.
Härtill sluter sig så nästa eller
verkningarna i dessa bygder av några
framträdande rörelser under 1800-talets tredje
kvartal, som täcker Högbergs
ungdoms-och uppväxttid. Denna uppväxttid
sammanfaller med slutet av det forna
bylivet genom verkningarna av laga skiftets
slutförande och övergången under
70-talet till den ångermanländska
storindustrien såsom en liten del av den sig
hastigt utvecklande världsindustrien. År
1850 hade den första ångsågen satts
upp i Angermanälven och genom
tullfriheten på 60-talet hade
sågverksindustrien kommit i farten med den följd
att under 70-talets början med dess
exempellösa högkonjunktur en formlig
rusning av folk ägde rum till de
norrländska trävarudistrikten. Härmed
förvandlades hela den del av det
ångermanländska allmogelivet, som varit
förankrat i sekler längs älvar och floddalar,
och bandet med forntiden började
hastigt slitas. Man kan sätta åren 1878
och 1879 som en avgörande krispunkt
icke bara för Ångermanland utan för
Sverige och hela världen. Då når den
frihandelsliberala perioden från midten av
seklet med dess glada optimism sitt slut
i ekonomiska katastrofer rundt Europa,
Englands jordbruk får sin dödsstöt och
Amerika börjar bli de europeiska
industristaternas kornbod, i Sverige återverkar
krisen med allmänna fallisemang, och i
Sundsvalls-distriktet utbryter den första
stora strejken. Den ger oss en bild av
vilken egendomlig period »Den stora
vreden» ammats upp utav. Dessa
strejkande arbetare samla sig nämligen och
tåga in från sågverken till Sundsvalls
stad, alldeles så som i Vreden deras
förfäder betett sig 200 år tidigare,
nämligen under psalmsång, och i sitt
ståndläger på Vindskärs udde hålla de
högtidlig gudstjänst. Mot dessa arbetare,
som ännu till sitt verkliga väsen äro
bönder och fulla av uråldriga traditioner,
sänder den förskrämda överheten,
alldeles som i Vredens dagar, militär och
kanonbåtar — och samtidigt ligger detta
norrländska folks blivande historiker i
Uppsala, 24 år gammal.
Han befinner sig alltså vid denna
tid, huruvida medvetet eller ej kan
ännu icke avgöras, på tröskeln mellan
två stora historiska epoker. Han ser
det gamla Norrland, det gamla
Ångermanland upplösas, och han ser och
deltar själv i genombrottet av en ny tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
