Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En finländsk jägares liv och död. Av Alma Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En finländsk jägares liv och död
för och närmast för sin påbörjade
avhandling under flera månader praktiserat
vid Statistiska centralbyrån i
Helsingfors samt även under en längre tid
praktiskt studerat trävaruexport å en av våra
viktigaste exportorter, Kotka.
Härförutom hade han haft tid att med den
grundlighet och den plikttrohet som var
honom egen deltaga i den studentnations
liv, som han tillhörde, den Nyländska
avdelningen, och såsom t. f. kurator
under ett helt års tid, 1911 —1912 burit
tungan och ansvaret för avdelningens
alla angelägenheter.
När han helt plötsligt vände det
fredliga arbetet ryggen och lämnade alla
sina mödosamt förvärvade erfarenheters
och forskningars resultat att vänta till
andra tider, om vilkas ovisshet han själv
var den mest medvetne, var det icke
ynglingen med krigarhågen som föll offer
för äventyrets lockelse, utan en färdig
kulturell och social arbetare som fullt
målmedvetet lämnade de vetenskapliga
rönens fredliga id och drog bort för att
påtaga soldatrocken. Och som drog bort,
ej med den utkommenderade soldatens
privilegium till avmarsch under Guds
strålande himmel, följd av tårar och
välsignelser, utan tyst och i hemlighet,
med tvivel och hårda ord i spåren, ej
på grund av den kategoriska
fosterländska plikt, som ett lands hävdvunna
lag påbjuder, utan med det osäkra stödet
av den inre och moraliska lag, som
föreskrives endast av individens egen
pliktkärlek och fosterländskhet. En av
Appel-bergs vänner har sagt om honom, att
han var »en idealist utan fraser». Detta
uttryck är rätt typiskt ej blott för
Appel-berg utan överhuvud för vår
studentungdom från 1915, vilken offrade sig
utan många eller stora ord.
Minnesskriften över Appelberg är
icke tillgänglig i bokhandeln. Den har
tillägnats »alla dem vilka under någon
tid av hans liv stodo honom nära och
höllo av honom, och alla, vilka gilla
och förstå den gärning, som krävde
hans liv som offer». Av denna
dedikation framgår emellertid, att i trots av
utgivandets privata karaktär,
publicerandet av den vackra boken ingalunda skett
endast av privata skäl utan för att lämna
ett bidrag till samtidens politiska och
kulturella utvecklingshistoria.
De olika styckena äro alla i sin mån
ägnade att fastslå intrycket att man här
har att göra med en till karaktär och
intellekt rikt begåvad yngling och man,
med en allvarlig och harmonisk, kanske
kunde man säga i bästa mening
konservativ läggning. Detta kom redan till
synes under barna- och skolåren, vilka
pietetsfullt men med försynthet för
främmande ögons värdesättning skildrats av
hans mor. Man får i denna skildring
redan ynglingen och mannen levande
för sig, självständig och vek på samma
gång, naturligt och flärdlöst god, till
ytterlighet samvetsöm och plikttrogen.
Den lilla parveln, som, på grund av ett
halvt tanklöst framkastat avskedsord av
fadern att barnen under hans bortavaro
skulle »hålla mamma sällskap», dag efter
dag tyst sätter sig vid moderns sida
vid hennes arbetsbord och först på
dennas något förvånade fråga yppar, att det
är hans sätt att följa faderns maning,
röjer härmed i grunden samma enkla
pliktkänsla som kom honom att gå i
breschen när det gällde kulregnet vid
Aaflodens mynning.
Runar Appelberg var 10 år, när
Finlands förryskningsprocess på allvar
började med februarimanifestet 1899.
»Följande år, 1899, då Runar fyllde 10 år,
firades ingen födelsedagsfest», skriver
modern. »Fosterlandet var försänkt i
sorg.––Söndagen den 26 februari,
Runars födelsedag, var allmän böndag,
och sorgegudstjänst hölls istadens (Kotka)
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
