Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En finländsk jägares liv och död. Av Alma Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En f inlands k j ägares liv och död
som är lyckligt fri från idealisering —
»Runar behöveringen idealisering, ingen
försköning», skriver Pipping — kan man
draga slutsatsen att Appelberg stod rätt
främmande och illusionslös gentemot den
så att säga inre politiken i avdelningen,
som han med rätta ansåg vara ägnad
att krympa synvidden. Han uttalar sig
själv härom i ett brev till Pipping i
oktober 1912:
Studentlivet i Helsingfors — och det
gäller väl överhuvud naturligt nog i lägre eller
högre grad om allt studentliv — lider av det
felet, att det myckna pratandet på möten och
kommittéer inte står i någon rimlig proportion
till vad det handlas. Ingen människa riskerar
egentligen något, ingen sätter in sin framtid
på det arbete han utför där! Det blir så halvt
det hela. Man gör en sådan affär av
småsaker, som utan att man betraktar dem från
någon evighetssynpunkt, ändå ha bra liten
betydelse, och ehuru man gör en sådan afifar av
dem, tar man dem i grund och botten bra litet
på allvar. — — — Under en sådan där jäktad
och orolig kommittétillvaro förlorar man
förresten sinnet för de proportioner och den måtta,
som ändå ger ens existens dess krydda.
Men om Appelberg hade för
mycket utpräglad känsla för det väsentliga
för att trivas med den byråkratiska
sidan av avdelningslivet, och var alltför
sakligt anlagd för att finna
tillfredsställelse i det ändlösa diskuterandet om
småting, var han så mycket ivrigare
verksam i det handgripliga arbete, som
utgick från avdelningen. Så t. ex.
företogs under hans ledning tvenne
tuberkuloståg till Österbotten åren 1912 och
1913, ett hårdt arbete, i vilket han utan
att vara medicinare eller ens någon van
»folkbildare» visade sina första duktiga
prov på de ledaregenskaper, vilka under
jägaråren skulle bli hans kamrater och
hans land till så stor nytta.
Ären under vilka Runar Appelberg
var »studenten» innan han ännu blivit
»jägaren» voro i den nyländska
studentnationens liv liksom inom den svenska
studentvärden överhuvud, för att tala
med artikelförfattaren, sen ljus och
lycklig tid — en lustseglats jämförd med
den kamp mot stormen,som sedan följde.»
Det var nämligen tidpunkten, då i
Finland — och rörelsen kom till stor del
från de nyländska studenterna — den
svenskhetsrörelse begynte, vilken nu i
dag tager sig ett uttryck i enhällig
fordran på självstyrelse och
existensgarantier för hela det svenska Finland. Under
den hårda oppositionen mot Bobrikoffska
regementet 1899—1905 och den
samverkan det åstadkommit mellan finska
och svenska element i Finland, hade
känslan av samhörighet mellan de svenska
elementen stärkts, och på många håll
såg det ut som om man även på
utom-politiska områden hade varit villig att
uppge nationalitetsspörsmålet — ja, den
»nationella beskedligheten», som Pipping
uttrycker sig, gick så långt, att man på
ungfinskt håll på allvar trodde sig med
det politiska samförståndet även ha
vunnit ett uppgående av de svenska
elementen i de finska. När de nya
vindarna blåste svenskhet in i ungdomens
leder och över Finlands svenska
folkelement och svenska bygder, voro dessa
vindar att betrakta såsom hälsovindar,
vilka blåste bort en osund och
försum-pad uppfattning, menlöshet, tamhet och
undergivenhet. Inom nyländska
avdelningen var det som denna anda av
medveten svenskhet först fick sin härd, och
den ledde utåt till samverkan med
övriga svenska akademiska element i
Helsingfors samt till inledandet av
förbindelser med den Sveriges-svenska, den
rikssvenska studentvärlden.
Runar Appelbergs
nationalitetsståndpunkt var från början klar, om än
utan överdrift åt svenskt håll. Han
var svensk genom hem och uppfostran,
och senare, som hans moder säger,
till känsla och övertygelse, men om man
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
