Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Stockholms musikliv. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi I li am S ey mer
Marie Jeritza som Salome.
närliga arbete som hon presterar — genom
henne blir operan något annat än
välsko-lad sång och tafatt scenaktion, genom
henne blir den till levande konst.
Hennes röst kan icke kallas märklig — en
vacker sopran, som särskilt vinner genom
ett vackert mezza-voce — utan det nya
och livskraftiga i hennes konst ligger i
uppfattningen av rollen, inlevandet i
densamma och den genialt konstnärliga
utformningen. Det finnes intet som står
stilla, icke en detalj som blir förbisedd i
hennes gestaltning; allt är så väl
genomtänkt och samtidigt så naturligt. Hennes
Tosca: mot älskaren alltigenom kvinna,
kokett, smeksam och öm — mot Scarpia
fruktan och ångest, som sedan övergår till
ett blindt hat — mordscenen göres med en
realism, som icke kan undgå att gripa.
Hennes Salome: en ung flicka, som
lekfullt pockar på Jokaanans huvud —
hennes önskan växer och blir till monoman
drift, den glöd som slumrat hos den unga
flickan slår ut i full låga, hon har blivit
kvinnodjuret. Den intelligenta
framställningen kryddades genom en raffinerat
exekverad »de sju slöjornas dans». Att
fru Jeritza även förmår forma något nytt
i mera blida kvinnoroller visade hennes
Elisabeth i »Tannhäuser».
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
