Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
U
Av Carl G. Latirin
AR i dessa stormiga klippor
sitter du, nationers lagstiftare,
jordens vise, naturens helgon,
och nämner en smula och har
den ej.» Så sade Thorild, då han en
blåsig dag låg vid Riddarfjärdens strand,
kanske icke så värst långt från nuvarande
Konradsberg. »Smulan» han nämnde torde
ha varit något korvkaka. Få yttranden av en
ung hungrig idealist med bolsjevikiska
tendenser ha gjort ett så på en gång löjligt
och imponerande intryck på mig som dessa
Thorilds ord, då han med orkanförakt
vredgad blickade på stadens kyrktuppar,
som glänste vid synranden. Man förstår,
hur Promethevs-fjättrad han kände sig, han
som sade att han »blott» ville »förklara
hela naturen och reformera hela världen».
Det finns hos Thorild en våldsam kraft,
men den verkar icke dramatisk, den har
något splittrat, och i det fallet har K. G.
Ossiannilssons stycke mycket av den man,
vilkens namn det bär.
Publiken var ej entusiastisk. Kanske
hade den mera moderata delen en känsla
av att de revolutionära diatriberna ej för
närvarande läto så hänförande. Vi ha ju
fått vara med om litet av varje på senare
tiden, och den mindre moderata delen
hade kanske någon sorts intuitiv känsla,
att samme man, som skrev, att religionen
»gör allt att skapa och uppehålla den
ursinniga och hedniska kungastyrelsen i luxe,
lögn, blod, våld o. s. v., som tvingar till
alla laster», egentligen, som hans eget ord
föll, ville bli »hovfilosof». Även den
ensidigaste människa har sin inkonsekvens.
Jag hade emellertid större nöje av
föreställningen än jag väntade mig. Stycket
bestod som så många andra historiska
skådespel av en icke mycket
sammanhängande följd scener, sammanbundna av
en här visserligen röd men mycket tunn
tråd. Den största behållningen hade jag
av den alldeles mästerligt iscensatta
dispu-tationsakten i Uppsala, som författaren
sinnrikt och verkningsfullt låter åskådaren
få vara med om i Gustavianums
trappuppgång. Härigenom ökas illusionen och
fördjupas scenbilden. Att den i dräkter
och regi blev så alltigenom verkningsfull
var herr Olof Molanders förtjänst.
Det är alltid svårt för en skådespelare,
förmodar jag, att göra ett genialt intryck.
Och det fattades nog något av detta i
herr Gustaf Molanders eljest redbara
utformning av Thorild. I stället fick jag
en känsla att tack vare herr Kåge ha fått
se Gustaf III. Kanske intrycket gått över,
om kungen sagt ett ord. Nu var rollen
stum, men skådespelaren gav det
imponerande, det teatraliska, och man anade
också det högt begåvade hos den av
Thorild avvisade konungen, vars blickar
och värdiga försök till närmande voro
alltigenom kungliga och hade något av
det som i den tidens överdrivet
smickrande språk kallades konung Gustafs
»gudatycke».
Klassisk realism, kan man använda
det uttrycket? Jag vill emellertid begagna
det, då det gäller Maurice de Féraudy,
vilken i mer än fyrtio år varit anställd
vid världens ärevördigaste och främsta
scen och så att säga förkroppsligar de
förtjänster man satte främst under denna tid
vid denna teater.
Vi hade på våren 191 q besök av en
fransk trupp, som skulle ge modern fransk
scenkonst. Den verkade på mig lika ryslig,
som då franska konsthandtverkare försöka
sig på med »art nouveau». Här fick man
åtminstone då det gällde Féraudy — hans
trupp var även för ett gästspel, ja till och
med i fråga om stjärngästspel mer än
lovligt svag — den känsla av trygghet, av
klarhet och av över stunden räckande värde,
som klassisk konst bör skänka.
Egentligen är det renodlade onda ej
så upprörande, ty vi känna, att det ej är
riktigt mänskligt och att man ej får glömma,
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
