Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den intressantaste av Norges konungar. Av G. Cederschiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. Cederschiöld
tade företeelser i andra europeiska stater
vid ungefär samma tid; därigenom få vi
klart utredt, i vilka avseenden Sverre rönt
inflytelser utifrån, och i vilka han varit
nationell och originell. Att den norske
konungen sålunda betraktas från allmän
europeisk synpunkt blir i synnerhet
värdefullt, då förf. redogör för Sverres strid
med påvemakten och biskoparna. Han
kan t. o. m. för några ställen i »Talet
mot biskoparna» uppvisa direkta förebilder
i utländsk litteratur.
P’rågan om Sverre verkligen var vad
han utgav sig för att vara, son av Sigurd
mun, hade jag ej vågat inlåta mig på,
utom så till vida, att jag ansåg honom
själv ha varit fast övertygad om sin
kungliga börd. Professor Paasche har
emellertid anfört en rad av sannolikhetsbevis
för riktigheten av Gunhilds uppgift, bevis
som förefalla mig ganska övertygande.
Att förf. haft varm kärlek till sitt ämne
märker man ej blott på den omsorg,
varmed han samlat och bearbetat stoffet, utan
ock på stilen, som ofta höjer sig till
intensiv uttrycksfullhet, då innehållet det
medgiver, såsom då författaren skildrar Sverres
känslor i ett spännande ögonblick. Det
skulle vara tacksamt att anföra prov på
författarens berättarkonst. Men för att
göra rättvisa åt denna behövde man göra
utdragen tämligen fylliga, så att de skulle
taga större plats, än utrymmet skulle
tilllåta. Det är bättre att uppmana denna
tidskrifts läsare att själva göra bekantskap
med boken.
Och nu till sist] föreställer jag mig,
att någon av tidskriftens läsare till mig
ställer den indiskreta frågan: »Nå, anser
ni då, att professor Paasches bok, som ni
berömmer så mycket, gör er egen bok i
samma ämne alldeles onödig och
överflödig?» Jag skulle därtill kunna svara
ungefär så, att visserligen är detta nya
arbete om Sverre rikhaltigare, grundligare
och konstfullare än min bok, men det
förutsätter helst, att läsaren redan känner
det ifrågavarande skedet av Norges historia
i dess allmänna drag; förf. har t. ex.
ägnat ett kapitel åt karakteristiken av
Erling skacke, innan han berättar om
dennes fall, och likaledes ställer han
teckningen av Sverres personlighet före
skildringen av dennes sista strider, sjukdom
och död. I båda fallen anspelar han på
de ännu ej relaterade händelserna såsom
kända av läsaren. Också i övrigt kan
man knappast fullt njuta av det rikhaltiga
innehållet med dess många intressanta
synpunkter, om man ej på förhand har
någon kännedom av periodens historia,
denna kännedom må nu vara hämtad från
min monografi eller från en
sammanfattande norsk historia. Hos norrmän finnas
naturligtvis nödiga förkunskaper i
tillräckligt mått, men svenskar äro, såsom jag
förut anmärkte, vanligen ganska okunniga
i vårt broderlands historia under det
ifrågavarande tidevarvet. Men denna historia
förtjänar likväl att bli allmännare bekant
för våra landsmän; därom bör det, som
här ovan blivit sagt om Paasches Kong
Sverre, ha övertygat varje läsare med smak
för historisk lektyr.
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
