Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. U. W r ånge l
Carl Larsson m. fl. Sällskapet sjöng i
korus »John Browns body», »Nuska’ vi
bära en rackare ..» o. s. v. Med få ord,
det var otvunget skämt, närmast
påminnande om upptågen vid de kanske litet
barnsliga men av ungdomlig livsglädje
präglade ateljéfesterna i Paris, där vi ju
alla vistats längre tider, och därifrån vi
till Norden medfört ett litet förråd av
den friskhet, som alltid kännetecknat
livet i de parisiska artistkvarteren i
Montmartre och Montparnasse.
Snart härefter begav sig Strindberg
ut på resa igen och skulle dels i Berlin,
dels i Paris vinna världsrykte och ära
men även röna motgångar och smälek,
som nära nog bragte honom till vansinne.
Hemma i Sverige hörde vi, huru hans
namn i utlandet nämndes bland de
främsta, och alla hans vänner gladde sig åt
den ryktbarhet han nått. Hans
framgångar å Paristeatrarna gjorde på oss
kanske det starkaste intrycket, ty vad
inte ens Ibsen kunnat ernå, det hade
Strindberg åstadkommit, nämligen att
bli spelad under en oavbruten följd av
föreställningar. Vi hörde visserligen även
glunkas om att den mångfrestande
Strindberg sysslade med kemi, — att han
trodde sig kunna göra guld, men vi
fäste intet avseende därvid, i tanke att
detta endast var en nyck, liksom hans
tidigare studier i kinesiska och hans
astronomiska funderingar o. s. v. Saken
var dock allvarligare än blott en nyck.
Så kom ryktet att han bränt sina
händer, och man erfor att han hade
ekonomiska svårigheter i Paris.
Men hans vänner därute vakade.
Ledsamt nog tror jag inte att det var
svenskarna. Ett verop kom till intresserade
kretsar i Stockholm, sannolikt utgånget
från Knut Hamsun. Vi ordnade om en
insamling, vars ekonomi jag fick
kommitterades uppdrag att sköta. Detta var
i början av 1895.
Bland dem som i Paris intresserade
sig för Strindberg var den norske
författaren Jonas Lie, som den 18 april
nämnda år tillskrev mig följande brev:
Herr Grev F. U. Wrangel.
Til August Strindberg staar jag siden flere
Aar ikke længer i noget personligt Forhold,
og jeg for at ta Rede paa, hvordan han har
det, — saavidt efter Omstændighederne muligt.
Han udtaler fremdeles for sine Omgivelser
sin Agt at reise hjem til Sverige, hvor han er
inbudt af en Ven, — en Læge —, til at bo
hos ham for Sommeren. Dette er ja det bedste,
man kan önske for ham, da det er Ro og Hvile
paa Landet i Naturen (og forstandig
Hensynstagen af hans personlige Omgivelser), der er
det tjenlige for hans irriterede Nerver. Og
Föleisen af at han kan være ökonomisk
sorgfri udover en lidt run Fremtid vil bidrage til
hans Fred og Tryghed.
Hvad han öiensynlig er mest saarbar og
ömfintlig for er enhver personlig Tilnærmelse,
hvori han tror at kunne fole noget slags
Inblandning eller paavirkende Formynderskab;
han maa föle sig fri og obunden baade i det
at faa fölge sine Idéer, — han arbeider ved
Lys om Natten med sine kemiske
Undersögel-ser, — og i sine Bestemmelser.
Det er ikke gjörligt her at udvikle alt, —
kun at dette er mine personlige Indtryk. Jeg
er mindre tilböielig til at tro ham »sindsyg»
end lidende under et overanstrengt
Nervesystem.
Efter Samtale med en anden af
Indbyderne tror vi det hensigtsmessigste, at det til
Dem mulig indkommende Belöb blir, — som
af Dem foreslaat, sendt ham gjennem Deres
Broder, Herr Grev Wrangel i Paris —. August
Strindbergs Adresse er: 12 rue de la Grande
Chaumière, — Montparnasse.
Det er sandelig glædeligt, at saa mange
gode Mænd har taget sig Sagen an.
Jeg beder Dem tage min erbödige Hilsen.
Deres
Jonas Lie.
Insamlingen i Sverige sattes som sagt
i gång, och ett rätt stort antal
teckningslistor utsändes med godt resultat; jag
minnes inte nu beloppet, som på sin tid
redovisades i tidningarna, men jag tror,
att det åtminstone uppgick till tvåtusen
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
