Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina f ör bindels er med August Strindberg
Ingången till Madame Charlottes matställe.
En del av brevet, som är daterat
Paris den 7 juni, kan vara av intresse
att återgiva.
Gode Wrangel.
Såg i bladet, att Du var något i Autograf,
sällskapet: fick i trångmålet idén bedja Dig
sälja dessa tre, som ha ett visst intresse, efter
min död åtminstone. —
Såge helst de hamnade i ett bibliotek (K. B.)
men skäms bjuda ut, då K. B. ju ej köper. —
Nog kan jag få 10 kronor stycket, eller
rundt 50 Francs för de tre. —
I alla fall något, och genast? —
S:t Cère är väl ingen bordsprydnad, men
för min skull, sa’ vaktmästarn. —
I afvaktan på Ditt guld, sänder jag Dig
litet av mitt. Det är inte mycket ännu, men
det ÅR guld, fastän det löses i saltpetersyra,
då chlor frigöres af vissa grunder, ännu. —
Här är kallt och trist! Men Odéons nya
direktörer kanske öppna sin teater för mig.. .
sista resursen! Då jag är vräkt från alla andra
teatrar.
Uppdraget att söka köpare till dessa
autografer var ingalunda lätt att utföra,
allrahelst som Strindberg tydligen var i
knipa och saken’ var brådskande. Jag
köpte därföre breven själv och sände
per omgående den begärda summan.
Strindberg, som inte kände Svenska
Autografsällskapets dåvarande
verksamhet, hade tydligen fått för sig, att jag syss-
lade med autografer och samlade sådana,
vilket även framgår av vår senare
brevväxling. Detta var emellertid ett
misstag, ty nämnda sällskap, som på mitt
förslag några år därefter omdanades till
det n. v. Personhistoriska Samfundet,
var redan vid denna tid snarare en
förening för släktforskare än för
autografsamlare, vilket naturligtvis inte hindrade,
att autografintresset hölls vid liv, ehuru
min verksamhet såsom föreningens
sekreterare var en följd av mina
genealogiska och heraldiska forskningar.
Emellertid ägde jag nu dessa tre
av Strindberg inköpta autografer, om
vilka det kanske kan vara värdt att nämna
några ord.
Jag vill då först fästa mig vid den,
om vilken Strindberg i sitt brev säger,
att »den är väl ingen bordsprydnad».
Det var ett brev från en på sin tid
mycket uppmärksammad förfranskad tysk
teaterkritiker och kåsör i »Le Figaro»
vid namn Rosenthal, som skrev under
pseudonymen Jacques S:t Cère (vits på
sincère = uppriktig). Denne, som, 1895
tror jag, blev förvunnen till
utpressningsförsök mot den bekante miljonären
Le-baudy (»le petit sucrier» kallad), fick
flere års straffarbete, men var emellertid
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
