Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina förbindelser med Atigtist Strindberg
ytterst tunn fällning i ljus terra de
Siena-färg, som på vissa ställen ger klart
guld-liknande skiftningar, och där t. o. m.
små guldgula stoftkorn kunna upptäckas.
Såsom kuriositet ha dessa lappar
onekligen ett värde, men för
guldmake-riet torde deras betydelse vara minimal.
Det är mig omöjligt att här ingå på
några spekulationer rörande de
upptäckter Strindberg gjort på området; det
torde nog i sinom tid av sakkunnige
komma att studeras och kritiseras, när
den stora Strindbergsbiografien, som
förutspås, blir verklighet. Jag vill endast
tillägga, vad Strindberg själv säger därom
i ett par senare brev till mig.
Vid en ny sändning sådana
papperslappar gjorde han följande anmärkning:
»Härmed några rara tryck och guldprof,
hvilka hålla järn och koppar men äfven
guld». I ett strax därpå skrivet brev
tillägger han: »Om guldet är blackt, så
håll det öfver cigarrens rök».
*
Låtom oss nu övergå till den större
autografförsäljningen, som på sin tid
väckte ett visst uppseende och
framkallade en kortare tidningspolemik. Det
blir måhända litet omständligt, men då
jag här har ett unikt tillfälle att fullt
klarlägga denna sak, vill jag ej låta det
gå mig ur händerna.
Den 2 september 1896 befann sig
Strindberg i Klam i Övre Österrike, dit
han sannolikt då nyligen anländt, ty som
vi sett av det föregående var han ännu
i augusti i Sverige. Nämnda dag skrev
han följande brev, som jag i sin helhet
återger:
Gode Wrangel.
Genom en händelse har jag åter kommit
i besittning af min litterära korrespondens, och
då jag för ett ströfvande lif och ej kan rädda
mina tillhörigheter, finner jag slutligen ingen
annan utväg än förskaffa dem en annan ägare
och hvilken är bofast.
Jag ber Dig därför söka försälja dessa
bref, hvilka gifva en liflig, kanske något
naturalistisk skildring af 80-talets litterära rörelse,
Vega-färden inberäknad.
Då man säljer mina bref på auktion, menar
jag mig ha rätt att sälja dessa, men skulle
önska att de råkade i händerna på en person
med uteslutande litterära och icke journalistiska
skandalintressen, och att de sammanhållas i en
klump. Särskildt ville jag, att Björnsons bref
ej missbrukades, trots det att han missbrukat
mina bref —• och andras.
Publiceringsrätt är ju enligt lag förbjuden
på 50 år, men lag hålles ej alltid. Bör fruktan
derföre afhålla mig? vet ej!
Tänker som så: om 5 år äro vi i nytt
århundrade, och då skall sannolikt åttiotalets
469
Hotel O rf il a, båda husen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0517.html
