- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
474

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F. U. W r ånge l

skrev, när han mottagit betalningen för
den först insända samlingen, nämligen
en s. k. postremissväxel eller check på
200 Gulden, som var utställd på givaren
men av denne endosserad. Strindberg
hade endast behöft i en bank låta skriva
den vanliga formeln: »Betala till Herr
August Strindberg» och därefter kvittera
beloppet. Men han var ursäktad, då ju
å den plats, där han då vistades, inte
fanns någon bank, dessutom var han
kanske inte särdeles kunnig i
bankaffärer och blev därför nervös samt tillsände
mig den 22 och 24 september tvenne
brev, ur vilkas innehåll, för kuriositetens
skull, följande må anföras:

Som araben i öknen, när han fann
guldpåsen, traf mig Din efterlängtade vexel på 200
FI. och är lika värdelös här i ödemarken, utan
ångbåt, järnväg eller diligens.

Civilisationen har här upphört, så att när
ett paket skall göras, måste omslagspapperet
efterskrifvas att fås efter 24 timmar och i den
stilen. Var derför snäll skrifva mig per
omgående huru 1:0 pengar skall fås på denna vexel
i Österrike, 2:0 om pengar fås på densamma i
annat land än Österrike, och huru ? För
kommande ber jag för själ och pina alltid få:
sedelmynt i landets gångbara, der jag bor.
Kursen ger en förlust mindre än resor och
korrespondens s. v. p.

Detta skrevs den 22 september, men
redan den 24, innan han fått mitt svar,
återsände han checken med följande ord:

Vexeln är komplett värdelös i min hand,
och jag återsänder den, samt ber få beloppet
i Österrikiska sedlar från Stockholm. Mitt
namn förekommer ju ej på vexeln, och jag kan
ej bevisa ens i Wien, att jag ej har stulit den.
Den är ställd på . . . och ej på mig.

Att riskera en Wienerresa gör jag ej, af
många skäl. En Wienerresa kostar mig först
100 Floriner, med åkdon a) båt öfver Donau,
åkdon b) järnväg, droska, hotel i Wien
(banken stängd, då jag kommer), supning tre
dagar i Wien etc. och så tillbaka. För öfrigt
kan jag ej resa till Wien, emedan jag saknar
respengar, och emedan jag ej kan se Wien utan
att göra visiter, dem jag ej vill göra, har ej
svart röck eller frack, ej presentabelt yttre!

Och så får jag ändock inga pengar!

Tror Du, att det är första gången sådant
händer mig?

I Schweitz höll jag på att bli tagen för
tjuf, och i Genua höll jag på att dö med 1,500
lire i sådana här tjufpapper på fickan.

Alltså: Sedlar, gångbara, och min
tacksamhet är obegränsad.

*



Under de senare månaderna av år
1896 rörde sig vår korrespondens
huvudsakligen kring hans bidrag till
Vintergatan för detta år, »På kyrkogården»,
som visserligen förut varit intagen i
Revue des Revues samma år i juli, men
likväl antogs av redaktionen, då den
kan räknas till de bästa stämningssaker
Strindberg skrivit från Paris. Den
översattes vill jag minnas af Eugène Fahlstedt.

Men Strindberg var dyster, dessutom
sjuk och fortfarande utsatt för
penningebekymmer. Han skrev och bad mig
påskynda försäljningen av
anteckningsböckerna. Av följande ord, som han,
alltjämt i Klam, skrev den 12 november,
synes bäst hans dåvarande
sinnesförfattning.

Och så penningefrågan, den evigt
olösliga. Till augusti detta år existerade jag på
en subvention af okänd härkomst. Sedan
existerar jag på autografsvindeln som den så
vackert kallades, men den källan är ute, och
årstiden synes mörk. Kunde derföre en hastig
realisation ega rum vore väl!

Med årets utgång ser jag mig absolut
ingen utväg existera, och alla försök hjelpa
olägenheten strandade. Tröstande mig med att
»die Armuth kommt von den evigen Götterm
måste jag ändock tänka på morgondagen.

Att sätta litteratur i förbindelse med
förlagsgeschäft är en spekulation, som flera än
jag fått umgälla, derför vissna vi så snart efter
en precoce fruktsättning. Och skall en gång
en stor och förnäm litteratur uppstå, måste vi
antingen gå till tryckeriet sjelfva eller nöja oss
med manuskriptet och dess afskrifter lemnande
ali snöd vinst åt köpmannen. Och lefva på?
På arbetet bredvid, tigga eller enskild gunst,
helst arbetet. Pegasus: oket! Ja se’n blir väl

474

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free