Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel - Doctor Blood. Av Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. U. W r ånge l
spela Strindbergspjeser. Kanske kunna
eventuellt underhandlingarna
återupptagas.
Strindbergs sista hälsning, som
bragtes mig genom Birger Mörner, innehöll
dessa ord, vilka jag städse bevarar i
kär hågkomst, och som väl teckna den
minnesgode, ömsinte och känslige vännen:
Hälsa F. U. W., att om han glömt
Hotell Orfila, så har inte jag.
Doctor Blood
Av Per Hallström
I LÖTSLIGT har jag scenen
/ ) för ögonen, liflig som en dröm,
t"^ och liksom i drömmen undrar
_Z_ jag, om det verkligen är jag
som är med i den. Jag brukar aldrig
tänka på det som hör dit; det kommer
blott — alltmer sällan för resten — inför
mig om natten, förvirrat och
hopblandat med alla slags fantastiska ting och
händelser, som tyckas med lika stort
skäl göra anspråk på att vara upplevade.
De svinna bort ur mitt grepp när jag
vaknar, och inför återstoden undrar jag
ett ögonblick: varför löser icke också
det där upp sig? Vad har jag med det
att göra? Men så minns jag att det var
ett stycke verklighet.
Likadant är det nu; jag ser
motvilligt och förströdt dit, men någon detalj
i synbilden griper fatt i mig. Med ens
blir det hela fast och tydligt, och ännu
avgjordare kommer vissheten inifrån: det
är jag som rör mig i tavlan, och jag är
där i det väsentliga samme en som nu,
fast det är så länge sedan detta var till.
Och jag erinrar mig hela sammanhanget,
som icke längre blir så märkvärdigt, men
dock icke är utan sin lilla betydelse.
Jag var tjugutre år och bodde i
Philadelphia. Jag hade anställning som kemist
på en mycket stor fabrik i utkanten av
den stora staden. Det var en vidsträckt
anläggning, hela gator av kontor, magasin
och arbetslokaler för framställning av
färger och kemikalier. Jag såg endast en liten
del av den, ty det ingick i systemet att
ingen tilläts blicka in i mer än vad som
var nödvändigt, och mitt göra var på
laboratoriet. Där hade jag en kamrat
och vän i en tysk, Haussmann, som
övergivit medicinska studier för att söka sitt
uppehälle i Amerika. Föreståndare för
laboratoriet och verkmästare för hela
driften var en norrman med tysk
utbildning, och vår överste förman, den
tekniske chefen eller superintendenten var
återigen tysk. Vi talade alltså mest tyska
och kände oss som en främmande
koloni i det för övrigt amerikanska
företaget. Antagligen sköttes detta med stor
affärsduglighet, men så vidt jag kunde
se med en del ringaktande misstro mot
den boklärdom som representerades av
oss och vari endast vi voro invigda.
Misstron framträdde i synnerhet när vissa
analyser av konkurrenters varor icke
stämplade dessa som dåliga nog.
Firmans juridiska biträde, Mr. Lloyd, kunde
då förhöra oss som i någon mån
tvivelaktiga vittnen och avlägsna sig midt i
förhandlingen, ännu blårödare än vanligt
av förargelse över vår oförklarliga hals-
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
