Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Doctor Blood. Av Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doctor Blood
att gubben i första ögonblicket ansågs
på något vis medskyldig. Själv visste
han icke vad han skulle tro inför
frågorna; — borde han vara död eller
levande? Omsider blev det klart, att det
var en annan som dött, kanhända med
ännu bättre skäl, och att en förväxling
av papper och personer ägt rum.
Somliga gräto, andra skrattade, men den
stackars gamle mannen gjorde intetdera,
han bara låg och undrade, så pass han
orkade, över allt förbryllat och pinsamt
i vår värld.
När historien kom till fabriken, blev
det lustiga övervägande, och detta fyllde
oss på laboratoriet med harm, när den
första förbluffeisen förgått. Särskilt
förtröt det oss att se Mr. Lloyd glöda av
belåtenhet över sin rådighet, som nu
uppenbarade sitt fulla värde. Utan den
skulle gubben genom fortsatt liv som
arbetsoduglig ha kunnat bli ännu
dyrbarare än om han hade dött. Men jag
för min del sårades framför allt av
farsinslaget i tragiken, av det förolämpande
frivola som yttermera vaggade samvetena
i ro. Snart var händelsen glömd. Man
visste blott, att gubben blev vid liv,
tills man glömde det också. Jag skulle
icke själv nu erinrat mig någonting av
detta om icke händelsen för mig knutits
samman med minnet av den vidrige
främlingen.
Men om honom fick jag omsider veta
mer än jag ville. Det skedde icke hos
mitt värdfolk. Där fick jag blott vid ett
tillfälligt omnämnande av hans besök av
Mrs. Billing den motvilliga upplysningen,
att han var hennes släkting. Det var
då lätt att lägga ihop, att han var på
något sätt förolyckad och kommit dit
för att få hjälp, troligen fåfängt, ty ingen
hade en överflödig slant, tycktes det.
Ifall Mrs. Billing ägt något, skulle hon
tydligen ej turat om med Mrs. Mowbray
i huset, ehuru de, så vidt jag förstår,
knappast behövde möta varandra. De
lyste omväxlande som två månar på var
sin sida av rotationssfären, men det var
tydligen ingen ömsesidig dragningskraft
som fäste dem där.
Vad det var som var på tok med
den okände, kunde jag icke gissa. Jag
tänkte ett tag på dårhuset, ty hans
plötsliga och ohyggliga fantasiutbrott tycktes
mig onormalt, men för övrigt gjorde han
ett så grovt jordbundet och robust
intryck, att han föreföll mig ha tålt vid
sin värld så bra som någon. Om hans
kläder tydde på nöd, hade det undgått
mig; — dem hade jag alis icke lagt
märke till. Fängelset föll mig icke in.
Det gåtfulla intrycket han gjort var dock
för starkt för att glömmas bort.
Någon månad efteråt väckte ett mord
i New England allmän uppmärksamhet.
Det var godt om dylika historier i min
tidning, och det gjordes alltid det mesta
möjliga av dem. Här voro möjligheterna
ovanligt stora, icke genom gärningens
omfattning, ty det var bara ett offer,
men genom särskilt kallblodig
svekfullhet i anläggningen och många
ohyggliga detaljer. Den mördade hade lockats
med på en resa av en ungdomsvän, en
avsigkommen och nyligen straffad läkare
med det liksom beställda namnet Blood,
och det stod genast klart att han var
brottslingen. Det gjordes en förfärlig
skildring av honom, ehuru han förut icke
gjort något vidare svårt; det var
mannens absolut omänskliga karaktär, hans
genom själva studierna tränade kalla
brutalitet som belystes med småhistorier.
Det bifogades ett porträtt avsett att hjälpa
efterspaningarna, men det var så svart
av, som det föreföll, själva tryckpressens
revolt, att man ej blev klar på ett enda
drag.
Jag skulle ha förblivit i samma
okunnighet som andra, om ej Mrs. Mowbray
återkommit från ett av sina försvinnan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
