Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Runar Schildt. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R ti na r S c hil dt
Av C a r l G. Lauri n
( Sp UNAR SCHILDT är en
l av de författare, av vilka
- / \ JaåT tror mië varenda
■S rad. Han har visserligen
skrivit rätt mycket, men det var i alla
fall ett ovanligt lätt arbete, om man med
det ordet kan beteckna något, som är
svårare att låta bli.
Han tillhör den svensk-finska
kulturkretsen. Det finns på långt när ej så
många svenskfinnar, baroner, professorer,
bönder och proletärer med fruar och barn,
som det finns skåningar i Malmöhus län,
ty svensk-finnarnas antal är blott 400.000.
Och ändå ha dessa skapat en egenartad
kultur — östsvensk kunna vi ju kalla den,
om vi vilja vara patriotiska, men om vi
vilja vara ärliga få vi också medgiva, att
vi genant litet känna till den. Vi ha i
skolan läst Fänrik Ståls sägner och under
skoltiden Topelius. Det skulle vara roligt
att veta, hur många bildade svenskar som
tänka på att t. ex. Arvid Horn och Adolf
Nordenskiöld voro födda i Finland. Bli
541
för ali del inte självbelåten, om ni
händelsevis skulle veta detta förut, utan
betänk, som jag själv gör det, hur
otillständigt föga vi ha reda på svensk-finsk press,
svensk-finsk politik, ja t. o. m. finsk konst.
Här behövs ej ordet svensk-finsk, ty
måleri och skulptur tala till alla, liksom
musiken. Nå, den finska musiken höres nu
genom en representant över hela världen.
Efter dessa moraliserande och
doce-rande ord, som verka nästan stötande i
sammanhang med Runar Schildt, vilken
aldrig tillåter sig något konstnärligt
olämpligt, vill jag yttra något om vad jag
erfarit vid läsningen av denne utmärkte
prosaist.
För det första är han kultiverad både
som person och stilist. Vildmarkslynne
och tjärdoft är bra, det också, men det
finns ej hos Runar Schildt. Distingerad
och reserverad, oftast med ett typiskt
svenskt-finskt inhalatoriskt joo och med en
klädsam, alldeles oaffekterad blygsamhet
besvarar han få- och lågmält ens frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
