- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
554

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska r om aner och noveller

Av Sverker Ek

JLÅR MAN UPP nästan
vilken nyutkommen bok som helst,
skall man finna, att författaren
mer eller mindre allvarligt berör
religiösa problem. När Siwertz i Selambs
så obönhörligt gisslar onda människor och
uppvisar deras inre maktlöshet, så beror
det innerst på att han sysslar med det
ondas problem som ett rent metafysiskt
spörsmål. Lagerkvists Det eviga leendet
utmynnar ju i en ren teodicé, och hela hans
konst är gotikfärgad i den meningen, att
den strängt underordnar sig en ledande idé.
Marika Stjernstedts Världen och stjärnorna
äger en varmt religiös grundton, och den
norm varefter hon bedömer människorna
tar bönens form: »Give Gud, att vi levat
rätt en enda dag av vårt liv.» Hon är
typisk i det avseendet, att man oftast
möter religionen som resignation, ej i dess
konstnärligt enda berättigade form som
trosvisshet och trosvärme. Går man över
till de rena bekännelseböckerna, vilka i år
förekomma flitigt, skall man särskilt hos
den äldre generationen, en Henning Berger,
en Sven Lidman finna en livströtthet, som
griper efter tron med samma skälvning i
fingrarna som den sömnlöse efter veronalet.
Hos Henning Berger är fallet eklatant
påtagligt, under det Lidman sin natur
lik-mätigt gett det en paradoxal tillspetsning.

I Hjärtat på väggen låter Henning
Berger sitt alter ego Tobias Werner med
sanning säga: »Jag var icke från förstone en
tvivlare på livet, jag var det motsatta. Jag
var så livsstark och livsduglig som någon,
jag var en livsbejakare, vilken helst ville
se liv i det oändliga, och det både
materiellt och andligt». Frågar man vad som
förvandlat denne robuste livsbejakare till

en sömnlös självmordskandidat får man
nöja sig med allmänna talesätt sådana som
Hjalmar Söderbergs »själens obotliga
ensamhet» eller den obligata hänvisningen
till »en värld, som begick harakiri».
Observerar man figuren närmare, upptäcker
man, att han är impressionist som Henning
Berger själv, men att detta mekaniska
avläsande av intryck hos honom blivit en
andra natur, som motståndslöst formar om
honom och därför spelar rollen av något
slags primitiv försyn. Så förberedd träffar
Tobias Werner samman med en blåögd
och troskyldig dansk student, som »intet
vackrare vet än sköna symboler, och som
finner dem, utan att söka, över allt i livet,
kanske dock mest i parker, på
kyrkogårdar, i trädgårdar och i landskap, såväl
leende som dystra». — »Symboler på vad?»
frågar Tobias Werner och får till svar de
ord, som upprepas som bokens motto:
»Jo ser du allt i livet har för mig blivit
symbol på evigheten. Sådant kan inte
förklaras. Det skall komma.» Detta är ett
ord för Tobias Werner, ty det ger honom
lösenyckeln till alla hans impressioner.
Hans liv blir fylldt »icke av tro men av
längtan», eller som han hoppfullare
utvecklar det i ett avslutande brev till sin danske
vän: »Jag ville så gärna tro att genom
längtan undfå vi tron.D Enligt
recensentens mening kan en sådan from önskan
aldrig utvecklas till tro, men kanske kan
en djup och allvarlig längtan härdas till
något, som ersätter tro. Henning Berger
har som namn på sin bok satt Hjärtat på
väggen, därför att det ger något slags
symbol, som Tobias Werner dock »aldrig
blev riktigt klok på.» Författaren vet väl
själv bättre, och kanske har han tänkt på

Henning Berger, Hjärtat pä våggen. Albert Bonnier. — Sven Lidman, Såsom genom eld. Albert
Bonnier. — Martin Koch, Legend. Albert Bonnier. — Ivan Oljelund, I ny jord. Tidens förlag.
Hjalmar Bergman, Herr von Hancken Albert Bonnier. — Jacob Tegengren, Rasmus Teel. (,Jord
och hav II). Söderström & Co. — Jarl Hemmer, Onni Kokko. Holger Schildt.

554

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free