Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två franska medeltidsdiktare. Charles d’Orléans — François Villon. Av Albert Ehrensvärd. I. Charles d’Orléans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två franska
medeltids diktar e
Blois på 1500-talet. Kopparstick.
hans diktning betecknar fulländningen
av denna konstart. Men hans
begränsning var given genom hans börd och
hans uppfostran inom samhällets högsta
kretsar. Ty diktning är nu engång den
mest aristokratiska och den mest
demokratiska av alla konster. Den är en
blomma, som endast spirar ur en
jordmän som hägnats av generationers
mödosamma kulturarbete, och det är en
kristallskål, som icke sättes på
fattigmans bord för att läska hans törst.
Men det som skall gjutas däri kan
ingen skänka, som icke är beredd att
hänsynslöst blotta sitt inre och av sina
sorger, sina lidelser, ja varför icke av sin
skam och sin vanära, dessa ord tagna
såsom den allmänna samhällsmoralen
stämplar dem, är beredd att pressa fram
ett ädelt vin. Den uppfostran, som
skänkes inom aristokratiska kretsar, går
framför allt ut på självdisciplin,
isolering och aktning i lyckligaste fall för
det traditionella, gemenligen för det
konventionella allenast. Man vill icke att
de tusen okända skola märka, att även
hermelinen har skåror, och man känner,
att den sorg, som skrikes ut på gator
och torg, mister något av sin
förnämhet. De stora självbiktarna, Rousseau
som Strindberg, ha varit av plebejiskt
ursprung och ha frän födelsen känt sig
liksom stå utanför den mur, inom
vilken dessa jordens så kallade lycklige
dväljas. Det är härmed naturligtvis icke
sagt, att en var diktare nödvändigt
måste vara född utom aristokratiens led.
Det finns en mångfald exempel på
motsatsen, men ofta ha de då, som Lörd
Byron, själva sprängt den mur, inom
vilken de föddes. Det är först efter det
han utstötts av den kast, till vilken han
hörde och sedan han själv lärt sig att
förakta denna, som Byron når en
verklig storhet. Och även från vårt land
kunde liknande exempel framdragas. I
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
