Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dikter av Charles d’Orléans. Översättning av Albert Ehrensvärd - Din spira åter ljuva vår — - Min fröjd, min kärlek och min älskarinna - Sin kappa jorden kastat har - Se ängen höljs av blommors krans —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Ehrensvärd
Din spira åter ljuva vår —.
(Ur Ballades sur plusieurs sujets.)
Din spira åter, ljuva vår,
du över jorden svingar.
I ledsnad vinterns dag förgår,
men du oss glädje bringar.
När vintern dig blott nalkas ser,
sin harm han måste kuva,
och han på flykt sig strax beger,
då våren gryr, den ljuva.
I vintern åldras träd och fält,
och deras skägg bli vita.
Från köld och vind, som tjuter gällt,
till brasan alla lita
och stanna hemma dagen lång,
likt fåglar, när de ruva,
men allt föryngras på en gång,
då våren gryr, den ljuva.
Bak mörka skyar solen sov
i kulna vinterdagar,
men nu, Er Gudar vare lov,
den ler mot fält och hagar.
Den strör sin skönhet och sin prakt
på minsta strå och tuva,
och bruten ligger vinterns makt,
då våren gryr, den ljuva.
Min fröjd\ min kärlek och
min älskarinna.
(Chanson L.)
Min fröjd, min kärlek och min älskarinna,
när skild från dig jag dina drag ej ser,
är minnet allt som tröst mitt hjärta ger
i dar som utan dig i saknad svinna.
I hopp jag lever, och likväl hur rinna
ej mina timmar trögt i djupet ner,
min fröjd, min kärlek och min älskarinna,
när skild från dig jag dina drag ej ser.
Mitt hjärta tyngt av sorg kan ro ej finna
men följer dig vart du dig än beger,
och forr’n din fagra ungdom mot mig ler,
kan aldrig jag mitt hjärta återvinna,
min fröjd, min kärlek och min älskarinna.
Sin kappa jorden
kastat har.
(Rondeau LXIII.)
Sin kappa jorden kastat har
med vind och köld och regn, som flytt,
och mot den rika skrud den bytt,
som solen spinner ljus och klar.
Var fågel, som förbi oss drar,
vart djur gladt hälsar vår, som grytt.
Sin kappa jorden kastat har
med vind och köld och regn, som flytt.
Och bäcken, vilken bojor bar,
med silverdroppar har sig prydt
och präktig glitterslöja sytt.
Gladt skrudar nu sig en och var —
sin kappa jorden kastat har.
Se ängen höljs av blommors
krans —.
(,Rondeau LXIV.)
Se ängen höljs av blommors krans,
och våren ber om kärleks lycka,
och varje blomma ser man smycka
sig uti ljusa färgers glans.
Vid doft, som bringar blod ur sans,
föryngrad vill envar sig tycka.
Se, ängen höljs av blommors krans
och våren ber om kärleks lycka.
Och fåglar träda opp till dans,
bland blad och blom de muntert gunga
och sina glada visor sjunga
i vårens första gryningsglans,
när ängen höljs av blommors krans.
590
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
