Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två franska medeltidsdiktare. Av Albert Ehrensvärd. II. François Villon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Ehrensvärd
över honom själv och ali den sorg han
gjort sin gamla fromma moder och sin
outtröttlige välgörare Maitre Guillaume
Villon. Han är som de flesta
brottslingar, när de tillfälligtvis åter inpassats
i samhällslivets regelbundna former, full
av goda föresatser. Men skulle dessa
vara länge? Det var knappast troligt.
Redan följande år är han, som det
synes dock jämförelsevis oskyldigt,
inblandad i ett nattligt uppträde i Paris’
gator med åtföljande slagsmål och
knivhugg. Men samtidigt börjar man att
röra i den gamla inbrottsstölden från le
Collège de Navarre, vilken
benådnings-akten ej synes ha omfattat. Han
dö-mes att hängas, och det är troligen nu som
han skriver den redan omtalade dikt,
som innefattar hans och hans
olycksbroders avsked till livet.1 Men lyckan
stod honom ännu en gång bi. Han
erhöll även nu nåd, men förvisades »för
sitt dåliga leverne» på tio år från
Paris.
Efter denna tid försvinner hans liv
i mörker. Rabelais har upptecknat några
hörsägner om hans senare öden, men de
äro fulla av motsägelser och bära alla
spår av att vara uppdiktade. I själva verket
vet man intet om Mäster Frangois
sedan den vinterdag år 1463, då han för
alltid lämnade Paris. Det är väl
mycket sannolikt att han kort därefter
slutat sina dagar, i förtid åldrad genom
umbäranden, utsvävningar och
fängelsernas osunda luft. Kanhända har han
icke undgått den död i galgen, varom
han själv så gripande har sjungit. Men
allt är blott antaganden. Det enda, som
med visshet kan utsägas, är att han, när
hans dikter år 1489 första gången ut-
1 Marcel Schwob antar denna vara skriven
redan 1455 efter dråpet å Philippe Sermoise;
alla skäl synas mig dock tala för att denna
bör förläggas till nu omhandlade skede av
Vil-lons liv.
63
ges pä tryck, icke längre finnes bland
de levande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
