Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två franska medeltidsdiktare. Av Albert Ehrensvärd. II. François Villon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två franska me d e l ti d s di kt ar e
En av r ä t1 s p l at s i Paris pà V ilions tid med
Bastiljen, Temple och Montfaucon i bakgrunden.
Miniaty rm ålning av Jean Fouquet.
I Grandes Chroniques de France i Bibliothèque Nationale.
dens allmänna förvildning, och det är
därför som ett så bredt utrymme
givits åt densamma i denna
framställning. Slutade icke Regnier de
Mon-tigny, som tillhörde en förnäm
patricier-familj och som var en av Villons
umgängesvänner, sitt liv i galgen för
ungefär enahanda förbrytelser som dem,
vilka fläckat hans liv?
Brottsmålsanna-lerna från denna tid förtälja i överflöd
om mäktiga och ansedda män, vilka
gjort sig skyldiga till brott och laster i
en måttstock, som förefaller oss närmast
otrolig. När de store herrarne mördade
och plundrade, varför skulle ej de små
få stjäla och råna? Medeltidens upp-
~6
fattning drog säkerligen icke heller
samma grova streck som vår mellan
överträdelser av de allmänna sedebuden och
förbrytelser mot den borgerliga lagen.
Engång inne på brottets vägar, hade
Villon lika svårt som andra förbrytare
att vända åter till ett regelbundet liv.
Och så sjönk han allt djupare och
djupare. Men under allt detta bevarade
han sitt geni och till en viss grad även
sitt känsloliv friskt och oskadat. Han
fortfor att älska sin gamla, fattiga
moder och med tacksamhet omfatta sin
välgörare Guillaume Villon. Han fann
uttryck härför, om vilkas uppriktighet
ingen kan misstaga sig. Han var över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
