Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ligemænd. Af Anders Thuborg - En ny världshistoria. Av M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Thuborg
Men det var Sagen: Hvis Johan nu
ikke gjorde det. Var saa ikke baade
Alfred og Faderen ydmyget ? . . .
Lad mig hellere alene ro ud efter
ham, Fader.
Den gamle smilte:
Nej — sagde han — saa bliver I
vel bare uenige igen, og saa kommer
du tilbage med uforrettet Sag . . .
Naa ja.
Naar Faderen saa saadan paa det,
maatte det vel være rigtigt. Det var
vel ogsaa mest sandsynligt, at Johan
tog med.
Paa Vejen ud til Skonnerten fortalte
Alfred igen de nærmere
Omstændigheder ved Striden. Og han bemærkede
med Glæde, at Faderen kun nikkede og
ikke foreholdt ham nogen Fejl.
Moderen vilde have sagt, at han skulde have
føjet Johan i den Smule Egensindighed.
Men Faderen forstod ganske anderledes
Sagen. Han nikkede kun. Han vilde
selvfølgelig have gjort akkurat det
samme.
Da de kom ud til Skonnerten, var
Johan allerede kommet i det meste af
Tøjet igen. Han stod ved Rælingen og
smilte undseligt.
Godda’ Johan ■— sagde Alfreds
Fader og nikkede op til ham.
Godda’.
Naa, vil du med i Land?
Ja.
Han kom ned i Baaden. Og han
og Alfred smilte til hinanden, som om
der intet havde været i Vejen mellem dem.
Hvem sejrede?
Ja, de var vel nærmest Ligemænd.
De talte aldrig mere om den Sag.
En ny v är Ids historia
Av M. Marcus
1 E SKILDRINGAR av
världs-I historien, som vi hittills äga,
’ omfatta i regel endast den s. k.
historiska tiden, d. v. s. den del
av mänsklighetens liv, som belyses av
skriftliga urkunder —- i motsats till den
förhistoriska eller arkeologiska periodens
vittnesbörd: skeletten, gravarna, verktygen,
vapnen. De världshistoriska verken äro
dessutom oftast i huvudsak ett
kompendium av nationalitetsbiografier,
sammanknutna av ett visst tidschema.
Det otillfredsställande i en dylik
historieskrivning har på senare tid på åtskilliga
håll börjat inses, och särskilt ha några
moderna sociologer påpekat det oegentliga
i att skilja mellan arkeologisk och historisk
tid samt nödvändigheten av att komplettera
den monografiska stats- och folkskildringen
med en världshistoria, omfattande
mänsklighetens hela liv och byggande på en för
alla raser och nationer gemensam grundval.
Det första genomförda försöket till en
sådan världshistoria inom svensk forskning
och det första i sitt slag även inom
världslitteraturen föreligger nu sedan någon tid
i professor Gustaf F. Steffens stora
arbete Världsåldrarna, varav tredje och
sista delen utkom i julas.1
Steffen är den ende svenske
nationalekonom, som ägnat ett grundligt arbete åt
inträngandet i sociologiskt vetande och
tänkande, Han har i sitt första
vetenskapliga arbete givit en på nya synpunkter rik
utredning av det engelska lönsystemets
historia från midten av 1200-talet till vår
tid och gjorde för ett tiotal år sedan i sin
»Sociologi» det första och hittills enda
1 Gustaf F. Steffen, Världsåldrarna. Samhällets och kulturens allmänna utveckling. Stockholm,
Hugo Geber, 1918—20, I—XII.
652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
