Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En apokalyptisk komedi. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Au s t Brunius
o
hans prov skall bli att vallfärda till
Palestina och följa Kristi spår. Då blir Själen
ledsen, ty han hade säkert räknat på att
få njuta vila.
Denna begynnelse är i uppfinningen
något svag. Man skulle väntat sig en
sinnrikare belysning av vad religionen är
för den naive materialisten. Det är ju rätt
lustigt, då Själen undrar om han inte lika
gärna kunde få resa till Amerika,
eftersom han promt skall göra en resa:
Jeg altid længtes efter
at se det Land sora har saa store Kræfter,
det Land hvor man paa Friheds Jordbund triner
og alt udrette kan med Dampmaskiner.
Men Sankte Pers försök att förhöra
honom i salighetsläran verkar tämligen
skolastiskt och sprider inte just något löje
över Själens religiösa föreställningar, om
detta är avsett. Han finner emellertid att
Himmelriket icke passar honom och gör i
stället ett försök med Elysium, som vaktas
av Aristofanes. Här lyfter sig den satiriska
fantasien högst betydligt. Aristofanes är en
morskare ande än Sankte Per: hans
stridbara lynne talar ur de korta, eleganta
verserna. Hans fröjd är att hejda och leka
med filologerna, som tro att de utan vidare
skola slippa in:
Alle Filologer ville
hid til os og for Gevalt
have noget att bestille
med at grave attisk salt.
Hans första fråga till Själen, som han
misstänker för filologisk läggning, är om
han kan grekiska. Med lättnad erfar han
att det icke är fallet,
thi saa ved jeg heraf straks,
at der ej paa din Syntaks
er uendeligt at rette,
ej Udtalen af den Slags
som vi kalde her den slette.
Men Själen skall naturligtvis stå i något
förhållande till klassisk ande, och här
kommer Aristofanes i sin tur med ett
korsförhör, som utfaller ganska illa för Själen.
Han råkar nämligen klamra sig fast vid
Sokrates’ namn och gör ett utfall mot en
gycklare som i livet var Sokrates till stor
skada. Och så drar han ett referat av
Oehlenschlägers misslyckade drama
»Sokrates» för den förargade Aristofanes, som
känner sig förlöjligad. Det hela löper
sålunda ut i litterär satir, som är utsökt
och mördande i sin indirekta form, men
naturligtvis för nutiden förlorat sin
aktualitet. Man måste här beklaga att Heiberg
försummat att konfrontera Aristofanes’
konservatism med Själens, men Heiberg var själv
konservativ och skulle väl icke sett den fina
humorn i en sådan konfrontation. Vad han
framför allt vill åt i samtidens demokratism
är dess idélöshet, dess journalistiska
pratsamhet och vulgaritet — allså en
motsvarighet till Tegnérs aristokratiska förakt
för de liberala bläcksuddarna. Själen är
halvt om halvt liberal, hur litet det för
övrigt än stämmer med hans förtorkade
vanenatur.
Det är i tredje och fjärde akterna som
diktarens satiriska slagfärdighet och
kvickhet slå ut i full låga. Här är uppslaget
utvecklat med genialitet. Det är en fest
att läsa de demoniska elakheterna mot
stort och smått, och det var en icke
mindre njutning att höra desssa rader i
Thorkild Rooses och Reumerts genomskinliga
diktion och sprakande karaktärsfullhet i
uttrycket. Själen kommer sålunda
ändtligen till helvetet, men han anar icke var
han befinner sig utan glädes endast åt den
behagliga likheten med den värld han
lämnat bakom sig i jordelivet.
Hvilken ganske fortræffelig Port!
I dens Form hvilken skön Symmetri!
Der er Smag der er Kunstsans deri!
Hvilken Vej! Den saa bred er som tre.
Här är det Mefistofeles för Själen
skildrar det liv som väntar den och som
bjuder på allt som varit den kärt: börs,
klubb, spelpartier, teatrar, tobak, tidningar,
ett universitet som i Köpenhamn, hela
Andersen på teatern o. s. v. Men han får
bara inte vänta att det är bättre än där
nere på jorden:
Du her kan spise din bedste Ret
og spise dig i den ganske mæt,
men at her den just er bedre lavet
end du fik den, inden du blev begravet
jeg ikke bestemt dig love kan,
det er ogsaa for meget forlangt, kære Månd!
Du faar den Vin som du ^erne drak,
du faar din forrige Rögtobak,
men at Varen er bedre her end paa Jord,
det maa jeg sige jeg ikke tror.-
Tidningarna äro desamma men icke en
bit bättre än de voro på jorden. De fås
endast raskare:
660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
