Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - "Grupper och personnager" i svensk nutidsdiktning. Av Gösta Montelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ Grvtpft er och p er s onn ag er’ i svensk
nu 11 ds dik tn ing
Av Gösta Montelin
( I J ÖRMODLIGEN finns det ingen
vanskligare historisk och
konst-/ närlig uppgift än att träffa de
—karakteristiska dragen i sin egen
tids fysionomi. Detaljerna flyta gärna i
sär, och vad man får ut av sitt arbete
blir ej en eftersträvad helbild, blott
mosaikskärvor. En skildrare av nutidslitteraturen
ser i regeln alltför närsynt på diktverken
och diktarpersonligheterna. Säkra
utvecklingslinjer och logisk gruppering söker han
merendels förgäves, eller också faller han
för frestelsen att dikta in vad Geijer kallat
»ett självgjort sammanhang i sakerna».
Skall man lyckas med ett dylikt
problematiskt företag, bör man helst vara
utrustad med en slagruta, som ofelbart ger
utslag, när man når fram till de äkta
källådrorna. Richard Steffen, vilken ju
förfogar över den tränade litteraturhistorikerns
skarpblick, har vågat försöket att i en
antologi framlägga och kritiskt värdera ett
urval av de två senaste decenniernas svenska
litteratur. Härmed har rektor Steffen
otvivelaktigt givit de yngsta i svensk diktning
ett godt handtag samt allmänheten en
ovärderlig tjänst — denna läsande allmänhet,
som är så rådvill i fråga om sin lektyr
och så skumögd, när det gäller att skilja
journalistik och diktning. I en inledande
översikt försöker sig utgivaren på en
gruppering av periodens mera framträdande
skriftställare alltifrån deras debut.
Förgrundsfigurerna äro valda med fin
urskill-ning, och omdömena om deras litterära
insats torde i regeln stå sig. I en eller
annan detalj kan man väl vara av annan
åsikt än utgivaren. Att Bo Bergman länge
varit »tämligen undanskymd» och att
Vilhelm Ekelund först genom sin vittra prosa
nått sin rangplats — det är t. ex. ett par
satser som tåla vid att diskuteras. När
det vidare om Fredrik Vetterlund heter,
att han ställt sig i skarp motsats mot
realistisk teknik och materialistisk åskådning,
så är detta, noga sett, en sanning med
modifikation, ity att den romantiskt och
idealistiskt stämde lyrikern visat sig
förfoga över en realism i teckningen av
halländsk kustbygd och av uppsvenskt
»Gråbergsland», vilken ej lämnar något övrigt
att önska.
Steffen efterlyser fåfängt, för de yngsta
litterära generationernas vidkommande,
något samlande program i stil med 80- och
90 talens. Emellertid tror han sig ha
funnit, att litteraturen från sekelskiftet i stort
sett behärskats av en övervägande
tendens-lös realism. Slagordet är ej illa funnet
men täcker givetvis ej hela periodens
litterära alstring. Utgivaren betonar själv -—
i annat sammanhang —, vilket betydande
arv av romantiska stämningar som det nya
seklet övertog från 90-talet. Lejonparten
av sitt intresse har Steffen emellertid skänkt
de tvenne grupper av skriftställare, vilka
han med uppdriven
»formulermgsskicklig-het» kallar de pessimistiska temperamenten
och representanterna för proletärdiktningen.
Det är ej ägnat att förvåna, att utgivaren
till den förra gruppen räknar några av
våra otadligaste stilkonstnärer, t. ex.
Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Ode Balten,
Vilhelm Ekelund. Fredrik Böök har en
gång — i en anmälan av Bo Bergmans
diktsamling »En människa» — betonat,
hur »strävandet till distinktion och
knapphet, rädslan för den obundet strömmande
känslans banalitet ledt till ett slags litterär
pessimism». Det äger således en — omed-
Richard Steffen: Översikt av svenska litteraturen. Del. 5. Tiden 1900—1920. Med register
över förtattarna. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
