Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - "Grupper och personnager" i svensk nutidsdiktning. Av Gösta Montelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Montelin
veten — växelverkan rum »mellan den
artistiska uppfattningen och själva livssynen».
— Längst dröjer Steffen vid
proletärdiktningen, ett tiotal skriftställare, varibland
romanförfattare som Martin Koch och den
under tragiska omständigheter bortryckte
Dan Andersson samt lyriker som Harry
Blomberg och Erik Lindorm. I sin iver
att göra denna riktning full rättvisa gör
sig utgivaren skyldig till vissa överord —
för övrigt de enda som kunna uppdrivas
i den inledande översikten. Intressant men
måhända ej alldeles oanfäktbart
kännetecknar Steffen de svenska
proletärdiktarnas naturalism — »den hänsynslösaste i
världslitteraturen»! — såsom grundad på
mystik och metafysik. Trots detta anser
han den ej direkt avhängig av de stora
ryska skriftställarna under 1800-talets
senare hälft. Här brister det tydligen i
motiveringen.
Även andra grupperingar, t. ex. efter
litterärgeografiska riktlinjer, efter
innehållssynpunkter m. m., har Steffen fyndigt
spekulerat ut. Men han framhäver, att »de
olika litterära temperamenten och
tankeriktningarna förtona i varandra och alla
mer eller mindre i den programlösa
verklighetsdiktningen». Så utmynnar den
Stef-fenska värdesättningen av modern svensk
diktning i ett lovprisande av dess sanna
och sunda realism. Den vill icke längre
i första hand »sätta problem under
debatt», den vill — vad mera är —
återspegla livets mångfald.
Den föreliggande antologien erinrar i
ett och annat om den förträffliga handbok,
Svensk Vitterhet 1850—1900, som under
redaktion av professorerna Lundell och
Noreen utgavs vid sekelskiftet å Ljus förlag.
Textproven ur författarnas skrifter inledas
med en längre eller kortare presentation
av vederbörande skriftställare. Dessa
litterära teckningar äro gjorda con amore
Åt-skilliga kunna reservationslöst kallas
mästerliga. Hur säkert drar ej Steffen liksom
med etsnål upp linjerna i de litterära
porträtten av t. ex. Ejnar Smith, Sven
Lidman, Gustav Hellström, Sigfrid Siwertz,
Hjalmar Bergman m. fl.
Urvalet av det litterära stoffet kan
naturligtvis diskuteras fi ån olika synpunkter
— dagspressens kritiker ha också varit
frikostiga med admonitioner i berörda
avseenden. Det lär väl bero på principiella
skäl, att ingen finländsk diktare medtagits;
av samma grund har intet prov lämnats av
periodens, låt vara ej så överväldigande
dramatiska alstring. Nekas kan nog ej, att
t. ex. Hjalmar Söderbergs, Ejnar Smiths
och Hjalmar Bergmans produktion
härigenom blivit ofullständigare företrädd än
önskligt varit. Det förefaller emellertid,
som om urvalet i fråga om lyriken mest
lämnade rum för berättigade invändningar.
I stället för de tio sidor prosa, som
representera Bo Bergmans novellistik — ali
aktning värd för övrigt — skulle man
hellre sett ett rikare urval av dessa
smådikter, vilka väl ändå främst skapat Bo
Bergmans berömmelse. Sådana små
underverk av »Kleinkunst» som Klockan, Den
sista stjärnan, Under vintergatan, Lågan,
Vingar i natten m. fl. Även ett par större
representativa saker, t. ex. Mitt land och
Vid Giordano Brunos staty, hade icke
miss-prydt urvalet. Detsamma gäller om
urvalet av Vilhelm Ekelunds och Anders
Österlings lyrik, varemot det allra yngsta
gardet blivit väl tillgodosett.
Den svåraste uppgiften har naturligtvis
varit att bestämma författareurvalet.
Härom yttrar utgivaren: »Att göra litterär
rättvisa åt alla riktningar, även åt sådana
som stå mitt eget känsloliv mera
främmande, har varit min självklara uppgift
och föresats.» En närmare granskning ger
även vid handen, att Steffen visst icke
alltid — vilket man annars rätt flitigt låtit
honom veta — följt sin subjektiva mening
utan emellanåt låtit personurvalet framgå
ur en kompromiss mellan sina egna
sympatier och respektive författares kritik- och
publiktycke.
Gärna hade man sett, om ännu flere
skriftställare än de 28 utvalda kunnat
medtagas. Nu efterlyser man i antologien
förgäves sådana namn som Marika
Stjernstedt, Ernst Didring, Anna Lenah Elgström,
Dan Andersson, Artur Möller m. fl. Det
går nog icke att förneka, att flertalet av
dessa skriftställare bättre skulle försvarat
sin plats i samlingen än en eller annan,
som nu ståtar där. Steffen är för övrigt
själv fullt medveten om »att nödiga
korrigeringar ej komma att utebli.»
Förmodligen skall en ny upplaga bringa rättelse i
ett och annat. Redan nu förtjänar
utgivaren emellertid varmt tack för vad han
härmed givit. Med godt spårsinne har han
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
