Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Frälsningsarmén. Dess gestalt och själ. Av Laura Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
La ti r a Petri
Huvudkvarteret i London.
»Att i Guds ögon det faktum att vi
äro kvinnor icke gör oss olämpliga eller
odugliga att uträtta den högsta tjänst i
hans rike.
Att Guds kärlek och kraft och
trofasthet är densamma i förhållande till
kvinnor som män.
Att det ansvar vi såsom kristna hava
att representera Kristus inför världen
vilar på kvinnor såväl som på män.»
Fru Booth var en utomordentligt
kvinnlig kvinna. Hon inlät sig alis ej
på någon tävlan med mannen. Hon var
därtill alltför väl medveten om kvinnans
betydelse i mänskligheten just på grund
av hennes väsensskillnad med mannen.
För att mänskligheten skall nå sitt mål
och vinna sin krans kräves att man och
kvinna räcka varandra handen till
gemensam kamp. En av orsakerna till
religionens tynande liv fann hon däri att
kvinnan ej tillåtits giva den sitt fulla
stöd. En kyrka med ena vingen
bunden kan ej flyga, med ena foten
förlamad ej gå, med ena armen orörlig ej
uträtta ett ordentligt arbete.
Vid konferensen året efter det fru
Booth börjat predika anhöll pastor Booth
om tillåtelse att få ägna sig åt fri
evangelisk verksamhet. Han önskade att ej
behöva inskränka sig till en viss
församling och krävde ett vidare
arbetsfält. Det nekades honom, och han
förmanades att låta sig nöja med arbetet
inom sin församling. Då ljöd genom
kyrkan, där konferensen höll sina
överläggningar, en genomträngande
kvinnostämma :
»Aldrig!»
En kvinna reste sig upp från
läktaren, en man likaså nere i lokalen. De
styrde kurs mot dörren. Mr och mrs
Booth hade gjort sitt utträde ur
kyrkan, som blivit dem för trång.
Aldrig mer sökte de sitt hem i
någon kyrka. Fria som vinden foro de
kors och tvärs genom England och höllo
väckelsemöten i olika församlingar. 1865
kommo de till London. Mrs Booth
predikade för den fina publiken i West End,
mr Booth för mobben i östra London.
Sent en afton kom mr Booth hem till
sin hustru och sade:
»Käte, jag har funnit min livsupp-
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
