Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Molière. Till det trehundrade årsminnet av hans födelse. Av Kjell R. G. Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjell R. G. Strömberg
La Pri?icesse d’Elide spelad inför Ludvig XI V i Versailles.
Kopparstick av I. Silvestre.
honom som en aristokratisk doktor
Stockman. George Dandin, bonden, som gift
sig med en adelsfröken och får bittert
sota för sin sociala fåfänga, fick rent av
en gloria kring ännet som martyr för
denna färska demokrati, ehuru det torde
ha dröjt ett gott stycke in på
1800-talet, innan han verkligen blev
framställd på scenen i den tragiska version,
som nyligen prövades här av Gustaf
Molander. Den store Got gjorde en
gång försöket — med påföljd att
stycket föll, så ohjälpligt, berättar den
stränge kritikern Sarcey, som blott ett
Molièrestycke kan falla —■ när det faller.
»C’était triste à mourir!» Sedermera
tyckes experimentet ha iscensatts på en
folkteater i våra dagars Ryssland,
varvid emellertid, enligt en uppgift av
Ro-main Rolland, föreställningen måste
avbrytas, alldenstund publiken tog så
livligt parti för den stackars bonden, att
hans aristokratiska plågoandar sågo sig
hotade till liv och lem.
Och Tartuffe, hycklaren och parasiten,
allsköns feta klosterbröders säkert icke
uteslutande litterära ättelägg, dreglande
av illa återhållen lusta inför ett kanske
något djärvt decolletage och ledigt
slukande
i kristlig ödmjukhet två rapphöns och ett lår,
åtminstone en hälft av låret av ett får,
förutom fyra glas av bästa sort i ett
mål, han tappar så småningom alldeles
bort sambandet med sina förnämliga
anor i antik komedi och medeltida fars.
Han, som själv inspirerat Voltaires
Ma-hometfigur, av samtiden skarpsynt kallad
Tartuffe le Grand, får nu i sin tur låna
dennes halft napoleonska mask och
högtidliga kostym, och av den rödmosiga
goddagspilten med de himlande ögonen
och de fromma talesätten blir den bleka
svartrock med ett visst målmedvetet
patos och högdragna fasoner, som
numera vanligen utges för Moliéres
skapelse — hos oss senast av Ivan
Hed-qvist, vilken därvid visserligen hade att
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
