Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Ur en brevväxling med C. D. af Wirsén. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilsky och åttiotalet
Ur en brevväxling med C. D. af Wirsén
Av Fredrik Vetterhind
ENOMFREDRIKBÖÖKS
skarpsinniga undersökningar
i uppsatserna »Snoilskys
so-cialadiktning»1 och »Snoilsky
och åttiotalet»2 har det blivit tydligt, att
han, som diktade »Poesiens vandring»
och »Den tjänande brodern», varit vida
djupare berörd av »8o-talets» vackraste
tendens — den sociala, altruistiska —
än man förut, trots allt, kunnat föreställa
sig. Han, vars ungdomspoesi liknat en
solberusad brokig fjäril, obekymrad om
annat än stundens skönhet, gripes av
gnagande tvivel pä skönhetsnjutningens
berättigande i ett samhälle, där tusen sinom
tusen kunna ropa sitt ve mot de själviska uppe
på höjderna, bland festens rosor och
sorglösa yra. Så skulle han vilja skapa
en ny dikt, en som gåve det skakande
uttrycket åt de olyckliges krav. Men han
kan ej. Hans vinge slår sig till blods
mot hans väsens begränsning: han är
och blir den aristokratiske lyrikern, hans
hänsynsfulla och veka hand kan ej föra
svärdet, än mindre klubban, och de nya
förnimmelser han kan ge röst äro endast
skuldkänsla, ängest och vemod. Det är
något egendomligt rörande i detta
skaldeöde. Men åt oss andra har det skänkt
en rad poem, vilkas värde och skönhet
ingalunda äro mindre därför att de ej
blevo sådana skalden åsyftat. Själva
sin själsstrid har han — det är Bööks
I Svenska Studier,
I Ord och Bild 1921.
förtjänst att ha sett det — format, måst
forma i en rad skenbart objektiva
symboler, vilka denna strid förutan aldrig
så fått den levande pulsens värme.
Om detaljerna i Bööks analys kan
man hysa olika mening här och där.
Det väsentliga i den är utanför tvivel
och i hög grad givande.
Jag skall nu ytterligare belysa gången
av Snoilskys utveckling på denna punkt
genom nya uttalanden av honom själv.
Mellan Snoilsky och Wirsén
existerade från ungdomsåren i Uppsala en
vänskap, om vars värme man får en
föreställning endast genom att läsa
deras ömsesidiga brev. Utom Bäckström,
skriver ingen annan så ur hjärtats
innerliga djup till C. D. W. som just
Snoilsky. De som blott tänka sig Snoilsky
som den reserverade, känsloblyge »noli
me tangere »-poeten, veta ej, hur han
kunde öppna sig för dem han älskade
och vilket behov hans i grunden helt
veka lynne har haft av vänskapens
värme, att giva som att mottaga.
Ungdomsvännerna från Uppsala, medlemmarna av
det älskade »N. S.» förblevo honom
kära för livet; man läse dikten vid deras
möte 1885, en sång av typisk
Snoilsky-innerlighet, av fint vemod.
Förhållandet till Wirsén, i ungdomen
uteslutande innerligt, fick väl senare sina
skyar, delvis beroende på de båda
skaldernas olika ställning till tidens ideella
makter eller personligheter. Missförstånd
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
