- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
54

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Ur en brevväxling med C. D. af Wirsén. Av Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrik V et ter lund

skarp relief. De två skaldernas lynnen
inneslöto frän början skiljaktigheter, som
kunde stegras till motsatser men i
ungdomen icke gjort det, innelykta som de
då ännu voro i signaturtidens
gemensamma strävanden för en ideal-realistisk
poesi efter ali tegnérismen. Snoilskys
ungdomspoesi, hans druvor, rosor och
italienska frihetssånger, tjusade vännen
som de tjusade hela släktledet, om de
än icke motsvarade Wirséns djupaste
känsla för poesi. Omkring 1880, när
Snoilsky sä är landsflyktig, sker den
fördjupning och besjälning av hans lyrik,
som Wirsén hälsade med hänförelse (se
hans uppsats om Nya dikter i kalendern
Svea för 1882) och som för Snoilsky så
långt in i idealistiska tanke- och
känslogångar som han kom. Dessa år, 81 och
följande, är brevväxligen mellan de två
utomordentligt rikhaltig, flödande och
varm. Men nu frambryter även
Snoilskys litterära kris, som isynnerhet från
1882 för honom in i den själsliga oro
och de skrupler om poesiens uppgift vi
nyss ha sett, och som även ger ny luft åt
ali den politiska och sociala liberalismen
i hans åsikter och lynne—låt vara att han
i breven till Wirsén icke onödigt skarpt
betonar den men likväl säger så mycket
som ärlighet och personlig självständighet
måste kräva. Och nu gå deras vägar
ett stycke isär. Framförandet av ett
stycke som »Rebell» beklagas direkt av
Wirsén. Tillfälliga missförstånd komma
till, strindbergshistorien 1883, då Wirsén
fann sig komprometterad, gensagan mot
»Poesiens vandring» 1886, då Snoilsky
först trodde sig personligen anfallen.

Men — över en viss gräns gick
skiljaktigheten icke, och till den punkt, där
de två skulle känna sig som
motståndare, till livsuppfattningens djupaste
skikt, nådde den ej. Vi ha sett att
Snoilsky visste det. Även hans förhållande
till ungdomsvännens så fast utpräglade
ideal och känslovärld mäter då, hur
mycket — och hur litet — han hör det
egentliga litterära »80 talet» till. Någon
»svart svan» i Georg Brandes’ mening
blev han aldrig. —

Ehuru det faller utanför ämnet för
denna uppsats, vill jag tillägga, att
Snoilskys slutliga återkomst till Stockholm
och bosättning där som överbibliotekarie
1890 naturligtvis medförde minskad
brevväxling med Wirsén. Upphörde gjorde
den ej, men då de två nu mera
regelbundet träffades i Svenska Akademien,
berörde den mest löpande ärenden där.
Dock kan den, som ovan ses av brevet
från 1893, även handla om allmännare
eller intimare ämnen; just sistnämnda år
konstaterar Wirsén en gång, att de
ånyo närmat sig varann i åsikter om ett
och annat. I gengäld saknades ej
tillfälliga brytningar dem emellan, beroende
på tillfälliga ting sådana en mera
vardaglig samvaro tyvärr medför mellan
människorna. Därtill kom att åren och
vanan lade sitt grå asktäcke över deras
förhållande, att ungdomens
överströmmande livlighet i någon mån stelnat.

Och ändå och trots allt —
tillgivenheten fanns och glödde bakom askan, och
mer än en gång kommo de goda gamla
minnena och läto den blossa upp ännu
under deras livs höststjärnor.

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free