Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mudras. Av Tyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyra Kleen
denna på en gång vilsamma och
stimulerande miljö och ta avsked av mina
bronsfårgade vänner, med vilka jag haft
långa och givande tankeutbyten. Ty
Clemenceau anlände till Bali, och jag
ville vara med om festligheterna för
honom. I synnerhet om uppförandet av
alla infödingsdanser, som det ställts till
med för att roa den celebre gästen.
Jag återvände med ett hundratal
studier och skisser, bl. a. av 46 olika
mud-ras, denna gång garanterat korrekta.
Dessutom av religiösa tempeldanser —
men dessa äro inga mudras och höra
således inte hit.
När jag nått trafikerade trakter i
låglandet, träffade jag pä den första
»pesang-graham (holländska regeringens
värdshus för vita resande, de enda slags
hotell som finnas på ön) bland ett par
ointressanta vita herrar — en
opiumkontrollör och något annat slags
»kontrollör» — även en vandrare i kaki och
puttees.
— »Ni känner visst inte igen mig?»
sade han. — »Jag är bibliotekarien vid
guvernementets museumbibliotek i
Batavia, och där har jag givit er
upplysningar om litteratur över våra öar och
låtit lämna ut böcker till er.»
Nej, jag kände verkligen inte igen
honom. Den eljes soignerade
gentlemannen var nu orakad och förvildad och hade
varit uppe på bergstoppar, där han blivit
så illa bränd av bergssolen, att ansiktet
blödde och han var gruvlig att skåda.
Det var en mycket lärd man, full av
bokligt vetande. Men så snart han hade
några veckors ledighet från sin tillvaro
som bokmal, så var det alltid för att
utbyta denna mot ett äventyrligt
naturliv som vilde och primitiv människa.
Denna gång hade han färdats från
Öst-Java till Bali i liten fiskarbåt och sedan
till fots genom sydvästra Balis djunglar,
dit aldrig någon människa eljes kommer.
»Där lär ju finnas tigrar», sade jag,
»hur kommer det sig att ni blivit över?»
»Det ären fördom», svarade han, »att
tigrar onödigtvis anfalla människor. Det
göra de bara när vi först ofreda dem,
eller de ha ungar att försvara, eller de
äro alldeles särskilt hungriga och förut
fått smak på människoblod. Det är
människan som för sport och nöjes skull
anställer jakter på tigrar, men inte
tvärtom. De äro minst lika rädda för oss
som vi för dem, åtminstone de
baline-siska tigrarna. Jag har sett en och
annan på avstånd, och då ha de rusat in
i djungeln och gömt sig.»
När vi efter hans varmhjärtade
apologi för tigrarna kollationerade våra resp.
äventyr under de sistlidna veckorna, så
tyckte han att mitt infödingsliv bland
idel oförfalskade balineser matchade hans
tigerdjunglar, och det var inte utan att
det gjorde honom avundsjuk. Hans egna
ansatser till sällskaplighet hade
misslyckats: han hade försökt att tugga sirih
(— betel) och blivit sjuk därav, samt
att röka opium och blivit ännu sjukare
därav. Jag hade under mitt balinesiska
societetsliv praktiserat bäggedera utan
att bli sjuk; men så hade jag också gått
försiktigt och systematiskt tillväga.
»Det var tur att träffa er här», sade
jag, »då kan ni upplysa mig om,
huruvida det existerar någon litteratur över
Balis pedandas och över mudras?»
»Över pedandas inte en skriven rad,
inte en publicerad bild. Över mudras
är det enda som existerar en volym av
Annales du Musée Guimet samt en
artikel över mudras sådana de förekomma
på Buddhabilder i »Tijdschrift van het
Bataviaasch Genootschap van Kunsten
en Wetenschaffen». Dessutom äro
mudras omnämnda och flyktigt avfärdade i
Eugène Burnoufs »Introduction à
1’his-toire du Buddhisme indien» samt i
Grün-wedels »Mythologie des Buddhismus in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
