- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
119

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frän Stockholms teatrar

visar mannen först en likgiltighet, som är
psykologiskt otrolig, och sedan, då liket
lugnt träder in och sätter sig på sin
vanliga plats vid tebordet, slutar det hela i
allmän försoning, dock av en för
åskådaren ej rätt tillfredsställande art.

Naiva teaterbesökare bruka tycka, att
då vederbörande aktör och aktris ändå äro
gifta i det civila livet, det ej är så farligt
med ett litet äktenskapsbrott på scenen,
men utan att stå på denna barnatros
ståndpunkt kände man sig här litet upprörd
över, att den söta fru Lea ej fick den
snälle herr Abel. Det var ej dramatiskt
fair play. Aftonen blev i alla fall herr
Winnerstrands, och man jäktar ej efter
något originellt, om man säger, att en
naturligare, mera kultiverad skådespelare
får man leta efter inom detta rollfack. Han
ser precis så bra ut som en förste älskare
får göra utan att vara sliskig, och han
halden diskreta ton av självhumor, som gör
att till och med herrarna nästan unna
honom hans enorma jaktlycka och i detta
fall tyckte det vara riktigt orättvist, att
han ej blev ägare till originalet av
porträttet.

Jokern av H. Marsh Harwood är
en rolig pjäs. Vi äro så vana vid den
franska teatertraditionen, att ehuru vi ej
äro vidare hemma i franska konventionella
förhållanden vi dock ej minst genom
teatern veta så mycket om dessa, att både
äktenskapsbrottet, duellen och den unga
flickan i sin franska form äro
teatertradi-tionellt gamla välbekanta. De engelska
formerna, lika starka och dessutom rent
nationellt specialiserade, äro, trots att
eng-gelska romaner nu här läsas minst lika
mycket som franska, ej så kända att vi fullt
uppskatta dem sedda i scenens belysning.
Den allmänna meningen är dessutom helt
naturligt alltid ett eller ett par decennier
efter, och vi se som publik mer på England
som det var under den viktorianska
perioden än nu, då stora förändringar ägt rum,
politiskt, socialt och sedekonventionellt.

Mrs. Millicent Hannay—fru Tyra
Zan-derholm, maka till en förmögen godsägare
— det är överallt bra att vara stor
godsägare men alldeles särskilt respektingivande
i England — är en orolig och sökande
ande. Utan någon vidare erotisk dragning
har hon beslutat sig för att skilja sig från

I-’ot. Alinherg Si Preinitz.

O lof W in 11 ers t rand som
Dennis Lestrange i Jokern.

sin hygglige men ointressante man och
gifta sig med en framstående
parlamentsledamot, Mr. Nigel Bellamy—herr Gösta
Hillberg. På ett advokatkontor på Bond
Street — ansedd gata i London — gör
hon med sin blivande man upp att en
»joker» (kortspelsterm, här i stycket lika
med bulvan) skall anskaffas, med vilken
hon skall anträffas i en komprometterande
situation. I England får man nämligen ej
gifta sig med den, med vilken man felat.
Detta egendomliga förhållande bör dock ej
förbrylla oss alltför mycket, ty för en ganska
kort tid sedan hade man här i Sverige enligt
lagen ej tillstånd att i liknande fall genom
giftermål gottgöra sitt felsteg. Man anskaffar

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free