Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bengt Nordenberg i Rosenstrasse 3. Av Anna Emilia Wengberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Nordenberg i Ro s ens t rasse j
Benno och Elna. Oljemålning av Bengt Nordenberg.
Tillhör apotekaren Benno Lindahl.
trött för att kunna tala med någon. —
Med sorg i hjärtat såg Nordenberg
Aachentåget ånga vidare mot norr.
Vid den tiden hade Bengt
Nordenberg redan vunnit erkännande i utlandet.
Galleriet i Leipzig hade köpt»
DerKnaben-chor», och »Den sista resan» var såld till
Riga. Köparen kom till Düsseldorf för
att tacka mästaren för tavlan; fann då
»Den första resan» på hans staffli och
köpte genast även denna. 1879 erhöll
Nordenberg i London guldmedaljen för
sin tavla »Ett bondbröllop i Blekinge»,
»Marriage in Sweden» som det heter på
medaljen.
Nordenberg hade den glädjen att se
sin konst livligt uppskattad av samtida
kännare i det nya hemlandet och i
grannländerna. Det var sålunda ej ovanligt
att främmande personer, ofta långväga
resande, uppsökte honom, drivna av en
önskan att se och tala med
upphovsmannen till alla dessa värmande bilder,
som voro genomandade av en tydlig fläkt
från det nordiska landet, där man annars
älskade att tänka sig isbjörnar som
allena-härskande bland snödrivorna. De hade
erfarit en så stark lyckokänsla inför de
scener ur allmogelivet i helg och socken,
som han med sin pensel förmått
framtrolla, att de helt enkelt känt det som
en kär plikt att personligen tacka den
svenske konstnären, vilken arbetade
under Tysklands himmel. Det bästa var
att hans tavlor inte så lätt igen förlorade
sina vänner. Varför skulle t. ex. annars
den där Graf B., den framstående
konstkännaren, ha kommit efter 20 år för att
omtala för mästaren, vilken lång rad av
»andliga vilostunder» »Der Knabenchor»
i Leipzigergalleriet förskaffat honom?
Detta var på 90-talet — han hade ej
kunnat komma förr! — Väl att han inte
dröjde längre! -— Något liknande hade
kanske också den berömde holländske
diktare känt, som en gång för Bengt
Nordenberg strängade sin lyra i en vacker
dikt.
Det var ej så utan, att inte de egna
landsmännen också skämt bort honom
en smula. Kommo de till Düsseldorf,
genast gingo de till Bengt Nordenberg,
det var en given sak. Med öppna armar
blevo de mottagna, på gammalt svenskt
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
