Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Åkianerna. En kulturbild från Gustaf III:s dagar. Av Emma Bendz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emma Bendz
utgrenade släkt, där han vann åtskilliga
anhängare. Några av dem må särskilt
nämnas i detta sammanhang, nämligen
hans halvsyster stina nilsdotter i
Grefvamåla samt änkan Ingrid
johans-dotter med sönerna Carl, Jonas,
Peter och Sven Zackrisson från
Gub-bamåla.
Länge dröjde det ej innan Åke blev
ledare för det lilla samfundet och snart
vann ett oinskränkt välde över dessa
enkla människor. Både av sig själv och
sina anhängare betraktades han som en
Guds profet, omstrålad av bländande
helgonskimmer, vilket gav honom makt
att på deras känslor, tänkesätt och
samveten öva ett oerhört inflytande.
Det fanns emellertid en person som
ej på något sätt lät sig bländas, och
det var Åkes egen moder, Ingeborg
Johansdotter. Hon tyckes ha varit
den enda som bibehöll sitt sunda
förnuft, och hon stod ej att rubba från sin
övertygelse att hela sällskapet var statt
på sorgliga villovägar och var mer
eller mindre anfäktat av galenskap.
Det var ej heller underligt, om de för
en klok, praktiskt anlagd bondkvinna
tedde sig så. De nöjde sig nämligen
ingalunda med att i ali stillhet komma
tillsammans för att rannsaka skrifterna, utan
gingo mycket snart till sådana överdrifter,
att hela deras existens äventyrades.
Efter föredöme av den första
apostoliska församlingen hade Äkianerna
allting gemensamt. Denna
egendomsgemenskap var helt frivillig och synes
ha framkallats genom händelsernas gång.
Åkianernas sammankomster varade
i regel flera dagar, ja, t. o. m. veckor,
varvid värdfolket uppfyllde gästfrihetens
lagar gentemot de besökande, vilka å
sin sida enligt gammal Värendsk sed
medhade förning. De tyckas även ha
fört ett slags nomadiskt levnadssätt, så
att då förrådet tog slut på ett ställe,
flyttade de till ett annat. De lämnade
sin egendom och sin hushållning vind
för våg och begagnade därjämte alla
tillfällen att hemligen bortföra kreatur,
silver och annan lös egendom till
Blekinge och närmaste städer, där
alltsamman bortslumpades för rampris. I stället
köpte de kommunionsvin, kläder m. m.
Då emellertid deras kommunistiska idéer
småningom ryktades ut och klagomål
framställdes mot Äkianerna att de
försummade sina egendomars vård och
skötsel, gick det slutligen dithän att
häradsrätten förordnade förmyndare, som
verkställde bouppteckning och övade
tillsyn över deras kvarvarande egendom.
Man kan lätt föreställa sig, att det
kunde vara ganska lockande att på detta
sätt avskudda sig vardagslivets plikter
och i stället framleva ett tämligen
obundet liv med ständiga sammankomster,
där alla samlades i svärmisk beundran
för denne Äke, som väl visste att
bevara sin ställning som ledare.
Många rykten voro i omlopp om
åkianernas osedlighet, och efter allt att
döma saknade de väl ej ali grund. Det
ser ut som skulle Äke godkänt ett slags
gammaltestamentligt månggifte, dock
endast inom släkten och troligen under den
förföriska benämningen »himmelska
brudar och andliga äktenskap». Han ansåg,
att makarnas nådastånd utgör
äktenskapets väsentliga kännetecken och att
äktenskap mellan oomvända sakna ali helgd.
Mycken fantasi fordras ej för att
utfylla de korta upplysningar som givas
angående dessa åsikter. Man kan förstå
att bondkvinnorna och pigorna från
Kärragärde och Grefvamåla, plötsligen
förvandlade till himmelska brudar, voro
föga hågade att utbyta dessa svärmiska
sammankomster mot det enformiga
vardagslivet med dess trägna id och
sannolikt fullständiga brist på dylika förföriska
lockelser.
2 IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
