Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Åkianerna. En kulturbild från Gustaf III:s dagar. Av Emma Bendz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emma Bendz
Skrift är såsom ett hav, därutur många
strömmar flyta». På frågan »är det rätt
att döpa barn?» sade Jonas i Gubbamåla
»uttryckligen», att han ej ville svara,
»ty han såg framför sig blott kappa
och krage».
Pastor Nylander, som för tillfället
examinerade, frågade bl. a. »Månne Gud
försörjer oss utan medel, utan arbete?»
Några svarade: »Jo, vi skola arbeta, men
om vi skola plikta bort det vi äga, så
försörjer Han oss likväl», och Åke
till-lade: »Tron är en så ädel ting, att
pastor Nylander icke förstår sig därpå.»
»Till allra sista slut», såsom det heter
i prosten Rudas berättelse, »talades med
detta folket om den Hel. Andes
nådeverk i själen, såväl som i den dyra
läran om syndernas rättfärdiggörelse
inför Gud, hvarom i tydligaste måtto
frågades, men ingen nyhet kunde
utrönas, ithy att de på slutet föga svarade.»
(Förmodligen voro de alldeles uttröttade
efter det långa förhöret.)
»Sammanträdet slutade med sång och aftonbönen,
hvilken vi alla på våra knän läste.»
I samma skrivelse till Consistorium
uttalar prosten sitt stora bekymmer
över Åkes halvsyster, Stina Nilsdotter,
som övergivit sin man, och ej kunde
förmås att till honom återvända. »Och»,
tillägger han, »var det då det allra
sällsammaste, att just under det hon med
häftighet avslog ali proponerad förlikning
med sin äkta man, den hon håller för
oomvänd, hon påstod, att jag strax skulle
meddela henne den Hel. Nattvarden.»
Åkianerna hade således hittills
avgått med segern, och prästerskapets alla
försök att få bukt med dem voro
förgäves. Det återstår nu att se, vilka
krafter som slutligen sattes i rörelse för
att övervinna det sega trotset hos detta
besynnerliga samfund, som räknade så
få medlemmar, men visste att göra så
mycket väsen av sig.
Sedan protokollet över ovannämnda
förhör avsänts till domkapitlet, ansågo
vederbörande sig med anledning härav
nödsakade att instämma Åkianerna till
nytt förhör. Som både biskopen, dr
Olof Osander, och domprosten Rogberg
voro av sjukdom hindrade att närvara,
överlämnades ordförandeskapet åt lektor
Cronander, som var ansedd att bättre
än någon annan känna till allmogens
förhållanden.
Åkianerna visade ej ringa trotsighet
och svarade ej, såsom vid föregående
tillfällen, beredvilligt på de frågor, som
ställdes till dem. Ordföranden avbröts
ständigt av oljud och okvädinsord, och
Stina Nilsdotter utlät sig sålunda: »Så
svarte I ären i kläder, så svarte ären I
inför Gud». Vid ordförandens
förmaningar till lydnad och vördnad mot
andliga förmän svarade alla med en mun:
»Här äro jordpräster och bukpräster
fulla med ister, vi ha nog hört Satans
betjänter; här ä’ kappa och krage, men
inga präster.» Alla ordförandens
föreställningar voro fåfänga, domkapitlet
hade ingen annan råd än att låta dem
avlägsna sig, »till undvikande av
ytterligare hädelse».
Emellertid befalldes Stina
Nilsdotter och hennes man stanna kvar,
emedan domkapitlet ville söka förmå
henne att flytta tillbaka till sin make.
Men även nu voro alla föreställningar
gagnlösa och besvarades av Stina med
den förklaringen, »att hon hellre ville
låta sig parteras än vända tillbaka till
honom». På frågan vad ett sant
äktenskap är, svarade hon: »Här är intet
äktenskap, utan jag tog’en av girighet
för jordbiten».
Då hon slutligen tillfrågades, vad
en sann omvändelse är, gav hon till
svar: »I får lov att själv först förstå
vad bättring är, ty hela världen går till
helvetet och prästerna först.»
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
