Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Jacques Offenbach och Orfeus i Underjorden på Kungl. Teatern. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Spitzer
Jag vill stänga minnesborgen,
som sig höves, med en grav.
blir detta tämligen obegripligt (originalet
bar: som det sømmer sig en grav).
Kommat i andra versraden måste i alla
händelser utgå.
Du, ditt kall, ditt mål, din strävan,
ali din vilja var din stig.
ger omening, då ett komma bortfallit efter
»vilja».
När »frestaren i ödemarken» i Agnes’
skepnad till Brand yttrar:
Så sant jag lever
Och så sant jag en gång dör
har originalet: så visst du engang dør.
På missförstånd av urtexten beror
följande passus i Brands sista stora monolog
(på tal om den norska örlogsflaggan):
Tungan blott till skryt du vänder,
törs ej visa draken tänder,
flaggan ej du rädda ärnar (! 1)
Hos Ibsen:
Tungen (sc. i flaget) brugte du til prål;
tør ej dragen vise tænder,
trænges ingen splitflags-ender; —
d. v. s. törs inte draken visa tänderna,
behöves ingen tretungad flagga, ett uttryck
bland många i Brand för skaldens djupa
sorg och besvikelse över att Sverige och
Norge lämnade Danmark i sticket i dess
nyss utkämpade strid mot två övermäktiga
fiender.
Felaktigt är vidare att översätta strøg
med ätt (vort strøg er ikke rigt — vår
ätt är fattig). Pent återges bättre med
fint än med grant, när fogden säger sig
vilja bygga »et pent politiskt festhus».
»Hon Ragnhild» klinger osvenskt, medan
personligt pronomen framför personnamn
är typiskt för norskt folkspråk. Uttryck
som ej kunna godtagas äro bl. a. »ditt
liv förgör du», »det går för vitt», »far
fort», »håll vackert skritt». Metriskt
omöjlig är en vers som:
Det som är for svårt, ingen kan,
och stötande accentueringen fruntimmer.
Annars är, som redan framhållits, fru
Elmblads versbehandling metriskt
oklanderlig, varjämte rimmen ofta äro ypperligt
funna. Att en del s. k. stockholmsrim
kommit till användning får man väl i en
översättning ej räkna så noga med, mindre
tillfredsställa de tonlösa rimmen mig, dig,
sig (vrider sig — träffa dig).
Men som slutomdöme må uttalas ett
varmt erkännande till den talangfulla och
poetiskt begåvade översättarinnan för
hennes verkligen vackra arbete. Att
originalet i den utsträckning som här skett
kommit till sin rätt är redan mycket, det vore
då obilligt fästa sig vid att kraften,
intensiteten, flykten i Ibsens språk ibland
framträda något försvagade. En absolut
tillfredsställande försvenskning av t. ex.
Ejnars och Agnes’ växelsång kan väl
betecknas som en olöslig uppgift. A andra
sidan har man anledning glädjas, när
översättarinnan funnit en ny och träffande
metafor, som i följande klangfulla verser:
Vart ord som kunde storm bebåda
ströks ut ur språket. Under glam
och sånger ympades vi båda
som friska skott på glädjens stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
