Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Askeladden. Helten i norsk eventyrdiktning. Av Georg Sverdrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Sverdrup
»Hvor vi kommer hen, saa blir vi
mottatt som grever og prinser», sa de.
»Men du din sultne stakkar, som ikke
har noe og ikke faar noe, tror du noen
bryr sig om dig?»
»Men jeg kunde vel faa være i fölge
med dere likevel», sier Askeladden. »Det
torde vel falle av en stekebete til mig
ogsaa, naar jeg er i fölge med saa höie
herrer».
Langt om lenge skal han da faa bli
med dem, dersom han vil være tjeneren
deres, for ellers vil de slett ikke vite av
ham.
Eventyret ser dypere og dömmer
anderledes enn disse dumstolte og
selvtilfredse brödrene, og det har sin egen
maate aa gaa frem paa, naar det vil
pröve om mannen holder maal. Den
kann se saa liten og uanselig ut denne
proven; der trenges saa visst ingen
straalende heltedyder for aa greie dem.
Det feiler aldrig at disse tre brödrene
paa veien til prinsessen og lykken
möter noen som er stedt i nöd og trenger
hjelp. Snart er det en fattig kone som
ikke har matsmulen til sig og sine, snart
en due som sitter i klemme i en gren,
snart en laks som er kommet paa tört
land og ligger og slaar og spretter for
aa komme ut i vannet igjen, snart en
maur som holder paa aa bli traadt ihjel
under hestehoven. Men de to eldste
brödrene, de hörer ikke konens bönn
eller duens klage, og de rir tvers over
den vesle mauren og knuser den. De
har det saa travelt, saa de kann ikke
opholde sig med slike smaatterier. De
jager jo efter lykken, og saa aner de
ikke at i dette öieblikk rir de den forbi.
Men den yngste broren, han er ikke
Askeladden for ingenting. Aldrig har
han veret redd for at lykken skulde löpe
fra ham. Hastverk liker han ikke,
al-lerminst naar han skal ut og se sig om.
Verden er jo saa rar og saa rik og saa
mangfoldig, saa en faar nok gi sig gode
stunder paa veien. Og den kunst aa
faa allting med, den kann Askeladden
til gagns. Alt det tilsynelatende
ubetydelige som hans tankelöse og
overfladiske brödre gaar forbi, er for
Askeladden en stadig kilde til glede, til
forundring og til kjærlighet. Som den
aapne og villige natur han er, kann han
ikke avvise noe og noen. Utslaget av
dette sindelag kann ofte være
ubetydelig nok fordi den ytre foranledning er
det. En smule imötekommenhet er
undertiden det hele. Paa
lykkevandrin-gen sin kann det hende at han möter
en gammel kall som vil ha greie paa
hvor han skal hen. De to eldre
brödrene har avvist spörgeren. Askeladden
svarer straks. Norske lesere vil kjenne
trekket fra eventyret om skipet som
kunde gaa like godt til lands og til
vanns. En svensk-finsk variant
begynner slik:
En gång var de tre bröder som fick
höra att konungen hade lova ge dottera
sin o halva konungarike åt honom som
sku kunna bygga ett skepp, som sku gä
över både land o vatten. Nu fundera
den äldste, han som för resten tyckte
sej vara mäkta klok, att han sku
försöka bygga ett tocke fartyg. Han gav
sej i väg till skogen o hugga virke.
På vägen så mötte han en gammal
gubbe, som fråga vart han sku gå. Till
skogen o hugga timber, svara pojken.
Nå va ska du då bygga? fråga gubben.
En vagga, svara pojken. Lägg de så
bli då en vagga, mena gubben. O hur
pojken byggde o byggde, så blev de
en vagga av.
Då de så misslyckades för honom,
så tänkte den andra pojken i ordningen,
han, att han sku fara o försöka. Han
gav sej så i väg, o på vägen mötte han
samma gamla gubbe, som brodern hade
mött. Nå, vart ska du fara? fråga gub-
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
