Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre dikter. Av Hugo Gyllander - Floden - Mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre dikter
med rikedom att köpa njutning, makt
att härska och, där så det bjöds, förtrycka,
att människan, med krafter, som hon fått,
i grunden var sitt eget väsens mått.
Då flög ett rykte genom sorlet fram,
det talte om en man, som börjat bygga
en stor, fantastisk farkost, och som djärvt
predikade om faror för de trygga,
om gudahämnd och vattenflod och nöd,
se’n urtid okänd ibland mänskors söner,
om oundviklig död.
Man lyssnade förströdd en tid, men så
med harm och vrede man på talet hörde:
Det passade ej in i dagens tro,
det stred mot allt man ville, och det störde.
Och harmen växte till förbittring, snart
i täta hopar man mot arken trängde,
och re’n var våldet nära — Men då ljöd
försonande och lugnt de vises tal:
»Ett gammalt, oförargligt original!»
Med ens var vreden borta, löjet spred
sig över dragen, och man vände om
envar till eget värv, till trygghets vila
i stundens njutning efter dagens strid —
Men floden kom.
Mannen
Misir ante eosvirum: in servum
venundatus est Joseph.
»Han sände före dem en man» — —
En man som skulle rädda dem ur fara
och hungersnöd och lämna kvar ett folk
i stället för en fattig ringa skara,
en underman — —
Det var ej någon mäktig fursteson,
som kunde sluta starka allianser,
och intet rikedomens snille, fött
med blick för tidens krav och för finanser,
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
