Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ur bokmarknaden. Av Birger Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur b o km ar k nåden
G} O ET HES WEIMAR bar för
tyskarna blivit en helig värld,
r* Genom dagböcker och brev
från tiden har den för
efter-välden så starkt rekonstruerats, att den
ännu lever sitt liv oberoende av tid och
fruktansvärda omstörtningar. En stor del
av Tysklands bildade publik lever ännu
med i en tid, vars sol för hundra år sedan
gick ned, och de hämta ur den stilla,
blomrika luften från då tröst och vila.
En svag motsvarighet till Weimar äga
vi i Geijers och Atterboms Uppsala. Efter
snart hundra år har den lilla Fyrisstadens
andliga värld börjat leva upp igen. Genom
talrika memoarer från tiden och senare
skildringar från densamma -—- det var ju
vän-brevens guldålder —- har det bildade
Sverige sett den tidens Uppsala allt
tydligare avteckna sin profil, och den
Geijer-Atterbomska kretsens gestalter ha så
småningom blivit till gamla och kära bekanta.
Vi tycka oss själva ha sett Geijer vandra
på Slottsgatan med händerna på ryggen
och det tunga huvudet framåtböjt eller den
lille sprattelgubben Atterbom i sina höga
fadermördare och slängkappa försvinna
genom valvet under Skytteanum.
På bjudningarna där vi i tankarna
varit med ha vi nästan alltid vare sig
det var hos en Kræmer uppe på slottet
eller hos tante Malla stött på de små
Knösarna.
Inte därför att de höllo sig framme
och sökte tilldraga sig uppmärksamhet.
Nej, visst inte. Men därför att det
daltades så mycket med dem, mor och dotter,
därför att man höll så mycket av dessa
blyga, ensamma fruntimmer, som levde på
blomdoft och poesi, avbrutet med små
orgier i kaffe och lingonsaft. Modern,
den lilla eteriska Alida Knös,
uppsalakretsens Bettina, som trots de fyllda femtio
aldrig blir mer än »sjutton år» och Thecla,
»den goda, kosteliga flickan, smärt och
späd».
Lilla Thecla var svärmiskt anlagd. Hon
saknade sinne för verkligheten och dess
krav. Hennes erotik var blyg och stilla,
men i dess lätta låga tycks hennes psyke
bränt sina vingar. Förgäves sökte hennes
överspända lilla huvud att i poesien finna
uttryck för övermåttet av hjärtats
känslosamhet ; dikterna hon skrev prisades av
samtiden men äro nu för länge sedan
glömda. Hennes veka lilla själ brast, och
efter långa mörka år slocknade den i
vansinne. Det är en rörande episod, då den
man som hon älskade besökte henne i
dårcellen och hon inte kände igen honom,
men hade givit solstrålen, som om
morgnarna föll in genom fönstret, hans namn.
Fru Vivi Horn, född Ankarcrona, har
med enkel och klar stil skildrat de båda
damernas liv. Hon har ägt förmågan att
på ett okonstlat sätt väcka såväl intresse
och vår innerliga sympati för dessa små
mjuka varelser, som, utan att vara särdeles
märkliga, dock på grund av den miljö i
vilken de levde kommit att bliva historiska.
Boken om de små Knösarna är en behaglig
lektyr och den skänker i rikt mått den
vederkvickelse som ligger i att från trista
tider hastigt försättas till lyckligare och
bättre. Av de böcker som på senare tid
utkommit hör »De små Knösarna» avgjort
till de mest sympatiska.
Birger Mörner.
Vivi Horn: De små Knösarna. Ett romantiskt uppsalahem. Stockholm. Hugo Gebers förlag.
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
