- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
290

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Skeppet från Oseberg och drottning Åsas likbegängelse. En redogörelse. Av Bror Schnittger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bror Schnittger

samt från järnålderns början vissa gravar,
skeppsformiga stensättningar, vilka
otvivelaktigt äro symboliska bilder av de
farkoster, som de döda använde på
färden till dödens riken.

Till järnåldern höra fastlandets
skeppssättningar. De flesta torde hava
tillkommit på vikingatiden. Långt större till
antalet än dessa äro emellertid de s. k.
båtgravarna, som innehålla nitnaglar efter
en farkost. Detta gravskick anses kunna
spåras från tiden omkring 500 efter
Kristus; först i vikingatiden blir det
dock riktigt allmänt i de mellansvenska
landskapen.

I farkosten har den döda jordats eller
bränts. Skiftningarna i de religiösa
föreställningarna under järnåldern taga
nämligen bl. a. uttryck i tidens skiftande
bruk med jordande. eller bränning.
Olikheten härutinnan i båtgravarna torde
emellertid icke innebära någon olikhet
med avseende på den uppgift farkosten
hade att fylla.

Det är de obrända, tyvärr relativt
fåtaliga båtgravarna som genom sitt
bättre bevarade innehåll äga så stor
betydelse ur vetenskaplig synpunkt. De
äro också i allmänhet rikt utrustade med
gravgods. Det har gjorts gällande, att
farkosterna i dylika båt- och skeppsgravar

ej skulle vara avsedda för färden till
dödens boningar utan blott och bart
vara en gåva till den döde liksom det
övriga gravgodset. Sanningen ligger
möjligen i en kombination av dessa
meningar. Med hänsyn tagen till
samtliga faktorer torde man ej kunna
bortförklara båtens eller skeppets betydelse
som färdemedel till dödens riken. Detta
utesluter naturligtvis ej, att den döda
efter framkomsten dragit nytta av
farkosten, liksom av sina övriga
tillhörigheter.

* *

*



De norska båtgravarna hava samma
ålder som de svenska. De flesta tillhöra
liksom i Sverige vikingatiden. Gravarna
utan bränning äro emellertid långt
allmännare i Norge än i Sverige.

Man skiljer i Norge på båtgravar i
egentlig mening, med farkoster —
båtar — under 15 m:s längd, samt
skeppsgravar med farkoster på 15 meter eller
däröver. Skeppsgravarnas antal är ej
stort. Från Östfold, östra sidan av
Kristianiafjorden, känner man två fynd, därav
skeppet från Tune, av vilket en del är
bevarat. Från andra sidan fjorden, från
Vestfold, härröra de berömda
Gokstads-och Osebergsskeppen samt ett tyvärr

290

H. Shetelig. Gabriel Gustafson. A. W. B r ägg er.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free