- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
358

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Om Sophie Elkan. Några personliga intryck. Av Jeanna Oterdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jeanna Oterdahl

var en äresak för henne att vara så
behärskad som möjligt och att undvika
att pläga sin omgivning med sin egen
plåga.

Hennes skrupulösa rättskaffenshet
hängde kanske i någon mån samman
med det spända nervsystemet. Hon var
nästan sjukligt ängslig för att ej göra
rätt, också i den mängd av småsaker,
som det stora flertalet människor
behandlar med fullkomlig nonchalans. Under
krisåren vakade hon med ängslig
noggrannhet över att förordningarna inte en
hårsmån överträddes, d. v. s. vad henne
och hennes hus beträffade, ty Sophie
Elkan blandade sig aldrig i andras affärer.
Det var inte därför att hon inte insåg
det orimliga i de otaliga bestämmelserna,
utan därför att hon — med hela sin
intensivt frihetsvänliga läggning och ali
sin starka oppositionslust — var
genomträngd av avsky mot allt som i ringaste
mån hade likhet med oredlighet eller
underslev. »Odens öga ser dig visst»

o o

var ett av de mycket använda citaten.
Hon hade en uppsjö på sådana, hon
»kunde sina klassiker», liksom på starkt
personligt färgade ordstäv och uttryck,
som ingen annan än hon hade kunnat
använda. »Odens öga» var närmast
hennes eget ofrånkomliga
rättsmedvetande, men den ängslan, med vilken
hon vakade över att varje detalj, som
skulle fyllas, verkligen blev fylld, hade,
som så mycket annat, sin rot i hennes
oroliga nervliv.

Sophie Elkan hade en stark vördnad
för varje slag av löften och förbindelser.
Stort eller smått betydde ingenting: det
en människa åtog sig skulle hon infria.
En lånad bok, ett anförtrott papper
hade för henne ett värde långt över det
reella, därför att det varandras egendom.
Den som nedskriver dessa intryck hade
en gång under resa en koffert stående
kvar på vinden i den slottsflygel på

Nääs, som under en lång följd av år
var Sophie Elkans sommarhem. Själv
hade jag inte den flyktigaste tanke på
den, för övrigt innehöll den mycket få
effekter, men hur många gånger
försäkrade hon mig inte, innan jag for, att
»om något skulle hända», vore min
koffert det första, som skulle bäras ut
ur huset. Och den hade varit det, det
vet jag. Ingenting hände, kofferten stod
orubbad kvar, när jag kom och hämtade
den, men jag tror, att hon kände sig
lättad över att inte längre hysa den
under sitt tak. Ty allt slag av ansvar
vilade tungt på Sophie Elkan.

Sophie Elkan bevarade inom sig
många av sitt folks bästa egenskaper.
Hon hade judens starka familjekärlek
och judens djupa föräldravördnad. Men
hon var också svensk, av en släkt, som
i många generationer räknat Sverige
som sitt fädernesland, och drag, som
i vackraste mening äro svenska, hörde
till hennes mest personliga egendom.
Hon var nog olik oss för att utifrån
kritiskt kunna se pä våra nationella oarter
och dårskaper och nog svensk för att
kunna harmas och sörja över dem.
Därtill var hon i hög grad kosmopolit, eller
kanske rättare europé. När hon var
barn, blev Danmark hennes sagoland,
och livet igenom kom det att stå hennes
hjärta nära. Av andra länder, som hon
genomrest och äter genomrest, lärt att
känna och älska, var kanske Belgien
det vid vilket hon kände sig starkast
knuten. I varje fall förnam hon det
säkert så, då kriget bröt ut och hon
levde i ständig ångest för nära belgiska
vänner, för städer och kulturskatter, som
blivit henne kära. Men i hennes
förhållande till människor var nationaliteten
underordnad: vad hon sökte var det
mänskliga och det personliga.

358

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free