Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Sp i t zer
Hugo Älfven kunde den i maj fira sin
5o-årsdag; hans insats i och betydelse för
svensk musik äro alltför välbekanta för att
här behöva mer än omnämnas. Man hade
vågat hoppas att antingen Konsertföreningen
eller Kungl, teatern skulle givit de många
vännerna av hans konst tillfälle att vid en
Alfvén-konsert bringa den uppburne ton-
sättaren sin hyllning; ett hopp som tyvärr
ej blev uppfyllt. Jämte ett tack för allt
vad den utmärkte konstnären hittills skänkt
oss och som gjort hans namn känt och
kärt både hemma och ute, vill denna
tidskrift till jubilaren frambära en önskan om
många års lyckosam, framgångsrik
verksamhet i fru Musicas tjänst.
Från Stockholms teatrar
Av Carl G. Laiirin
JSSA korporationer ha med sig
en respekt som erfares av alla,
vänner som fiender. Den
påv-liga kurian, tyska generalstaben
fore 1914 och Théatre frangais äro goda
exempel på detta. Naturligtvis finnes det
obetydliga medlemmar i var och en av
dessa auktoritativa församlingar, men på
samspelets förträfflighet tror man instinktivt,
och till och med ett fiasko skulle förklaras
bero på särskilda omständigheter:
reformationen, slaget vid Marne och vad det är
för pjäs, om det nu finnes någon, som icke
lyckats på Théåtre frangais.
Hur kom det sig då, att Operans salong
icke var riktigt utsåld under de tre
föreställningarna den 28, 29 och 30 mars 1922,
det enda tillfälle som funnits att i
Stockholm se den ärevördiga teatern under det
kvarts millenium som den existerat?
Priset avskräckte i dessa dåliga tider,
hette det. Varför avskräckte då ej samma
pris från att gå på operetten Lucullus på
Oscarsteatern? Kunde skälet vara bristande
sympati för Frankrike? Den stora
tillströmningen till den veckan förut hållna franska
bokutställningen motbevisar detta. Skulle
man ej kunna säga, att vi i de neutrala
länderna för närvarande ha ungefär samma
antipati mot alla nuvarande eller f. d.
stormakter, om också Frankrike är primus inter
pares bland de antipatiska, då det gäller
politik. Sympatien för fransk konst träffas dock
icke det ringaste därav, knappast ens i
Tyskland. Nej, det var i min tro uteslutande
därför att de på tre kvällarna uppfördes tret-
ton akter klassisk dramatik, och för denna
är man här i Stockholm precis lika rädd som
t. ex. i Paris. Detta är väl helt naturligt.
Den litterära synpunkten har blott intresse
för ett fåtal, och teatern måste räkna med
tusental. Och varför var det fullt hus hos
ryssarna, där man väl dock, hur svaga
våra kunskaper i franska än må vara, var
ännu mindre skickad att förstå något?
Sympatierna för tsar-Ryssland eller för
sojvet Ryssland torde icke utgöra någon
förklaring för publiktillströmningen. Den
berodde väl snarare på en förkärlek för
det naturliga, i vilken vi svenskar, trots
alla olikheter, känna en viss samhörighet
med rysk anda. Till och med hos Moliére
— man gav av honom L’ école des femmes
och Les précieuses ridicules —, som har
en så klar blick för det naturliga och det
mänskliga, kände mången ett obehag t. ex.
vid åsynen av det helt säkert stilriktiga
spelsätt, på vilket Agnès’ unge beundrare
och blivande make, Horace — M. Dehelly,
utförde sin roll. Något av konstlad gäck,
av ung tillgjord stolle skall nog enligt
1600-tals uppfattningen finnas hos en ung
älskare med redbara avsikter.
Fransmännen älska det konstlade = le
factice, pa scenen. Därigenom att
Äktenskapsskolan och De löjliga precieuserna så
nyligen givits här var en stor del av
publiken inne i situationen från början. Man
fick en känsla av solid tradition då man
såg den manliga huvudrollen Arnolphe
spelad av M. Léon Bernard. Hur många
små fransyskor ha utfört Agnès sedan 1662,
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
