Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fjorton dar på Förenta Staternas tak. En expedition till Mount Whitney 1913. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F’j o r t on
dar på Förenta Staternas tak
Elder slår den s. k. diamantknut en.
lägret Lone Pine vid fjällets fot, och
denne hade engagerat en arbetsstyrka
som i ett par veckor strävat att göra
fjällvägen möjlig för en transport av
instrument, proviant och bränsle.
Då därför expeditionen i slutet på
juli anlände till Lone Pine, kunde
uppstigningen nästan omedelbart ta sin
början: en del transporter hade vi försäkrat
oss om att de redan på förhand voro
utförda: av vätgascylindrarna lågo de
flesta redan på toppen och väntade på
oss jämte ett förråd av bränsle
tillräckligt för att under ett par veckor hålla
den lilla stenhyddan på toppen
hjälp-ligt varm.
Tidigt på morgonen d. i aug.
började vi uppstigningen. Elder och hans
medhjälpare snörde fast bränsle, proviant
och de dagen förut omsorgsfullt packade
instrumenten på åsnornas ryggar.
Amerikanska farmare och mexikanska
halvblod församlades, de förra från sina
plantager, de senare mestadels från
biljardsalen på det lilla hotellet, där de börjat
sin dag, för att åskåda avfärden. Snart
slingrade sig en karavan på ett tiotal
lastade åsnor, utom dem som vi själva
redo, genom den lilla del av öknen som
skiljer Lone Pine från stigningen av
fjället, några km. genom gul torr sand,
endast här och var sammanbunden av
alf-alfagräsets rötter. Första dagen stego
vi upp till 3000 m. nivån, där Elder
hade ett tältläger, väl skyddat på tre
sidor av branta uppstigande klippväggar.
På den ,fjärde öppnade sig Canon,
utefter vilken barrskogen klättrade ned.
De väldiga furorna syntes nu, då
skymningen började falla, blott som mörka
strån i djupet under oss. Den
praktfulla sydländska stjärnhimmeln välvde
snart ett gnistrande tak, som dock
tyvärr inom kort skulle övergå i regngrå
säckväv. Knappt hade vi nämligen i
lugn och ro insomnat i våra sovsäckar
förrän plötsligt tunga, ljumma
regndroppar började falla. Inom kort voro vi
mitt uppe i en verklig syndaflod,
plötslig och hejdlös, genomdränkande allt i
dess väg. Inga sovsäckar kunde
utestänga dessa vattenmassor. Vi sökte
vår tillflykt till tälten, där vi trängde
oss samman till dess störtfloden
upphörde lika plötsligt som den uppstått,
lämnande madrasser och filtar i ett
tillstånd av obeskrivlig väta.
Nästa dag fortsattes uppmarschen
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
